Tänk så mycket enklare det är att summera det gamla än att faktiskt komma igång med nåt nytt. Eller… tja, egentligen kanske inte. Fast blogga mer känns som en knepig nyårsambition just nu – jag gör ju ingenting som är något att berätta om…?

Nyårsaftonen förflöt medelst hummer och coeur de filet provençal, samt viner, bubbel och fyrverkerier. Ungefär så som nyår plägar vara. Barnen slog personbästa i uppevarande och kraschade inte i säng förrän 01:38.

(När de sedan steg upp vet vi inte riktigt – före oss gamlingar i alla fall… Gud ske pris och lov för stora ungar som klarar sig själva en stund på morgnarna.)

Nyårsdagen i sin tur bjöd på solsken och en försiktig friskhet i luften, så vi – och ca 2 miljoner andra Hamburgare – gav oss ut på en stärkande promenad runt Alster, för att beskåda naturen och resterna av fulla nyårsfirares framfart i densamma under natten före. En eh, upplevelse det med.

Igår var en mellandag, en sån där dag då man har en lång lista med saker man ska fixa – sen vete fan vad som händer och ingenting blir som man tänkt. Hantverkarna dröjer i evigheter, Apple Storen vill inte ta emot en och ens trasiga iPad eftersom man missat att man måste boka tid i förväg, barnen är nyårs-jetlaggade fortfarande och håller sig vakna med hjälp av ihållande bråk och tjafs sinsemellan.

(detvarintemittfeldetvarhansombörjademenhanSLOGmigmammahanRETAS
mammahansvärdehansajagvarenidiotnähädetgjordejaginteallsjohonähäosvosv)

Och idag, dårå. Idag har jag bestämt mig för att inte gå utanför dörren. Här skas rensas lådor och skåp, ringas och bokas läkare och tandläkare och flygbiljetter och guvetinteallt. För att inte tala om att försöka boka AV den förbaskade tiden hos Apple Storen som jag nu bokade igår – eftersom jag sen råkade laga iPaden alldeles själv, och den nu verkar funka alldeles utmärkt igen.

Åtminstone går det fint att skriva bloggtexter på den.