Vem har sagt att blombilder måste vara i färg? Vem vare som sare…??
Ehm, ja faktum är att det nog råkat vara jag som påstått något i den vägen vid något svagt tillfälle i min naiva fotoungdom… Men vi kan väl säga att det är preskriberat vid det här laget, eller…? Okej? Blommor kan visst vara svartvita, så det så!
***
Jag kan meddela att jag känner mig mycket pepp på foto efter helgen i Falun, även om själva kursen fortfarande hålls på en nivå jag lyckats ta mig förbi. Helgens tunga föreläsning handlade om kamerateknikens grunder – hur brännvidder, bländare, slutartid osv påverkar bilden. Numera kan jag de där grejerna, men aaahhhrghh – jag minns fortfarande frustrationen i början, när allt verkade totalt bakvänt och hopplöst och obegripligt…
När jag satt på tåget efteråt, på väg hem, hade jag ett nyinköpt tangentbord att testa (mer om det i ett senare inlägg), så jag gav mig på att skriva ner ur minnet vad jag kan om kamerateknik och hur olika faktorer påverkar varandra och exponeringen.
Jag brukar vara bra på att strukturera information, men det där var ett knepigt område upptäckte jag. Allting påverkar vartannat så att det är svårt att börja bena i det utan att det blir rörigt… Jag ska pyssla vidare med den texten, har jag tänkt. Får jag ihop den till något jag inte behöver skämmas alltför mycket över, ska jag lägga upp den här. Alltid kanske det kan vara till nytta för någon – och jag repeterar för mig själv genom att skriva den…!
(Bilden ovan är tagen med ett manuellt objektiv med fast brännvidd, 28 mm. Det är mitt senaste tillskott, och mitt absoluta favoritobjektiv som alltid sitter på kameran och alltid känns rätt. Den är också tagen med stor bländaröppning (ca 2,0 skulle jag tro, vilket är max på objektivet) och nära håll (eftersom objektivet är vidvinkligt måste jag gå närmare motivet för att det ska ”bli nåt”), vilket ger det som kallas ”kort skärpedjup”. Bara en blomma är i fokus, sen blir de mer och mer oskarpa ju längre från kameran de är.)
2 kommentarer
Kommentera →