Om det inte hade varit för #blogg100-utmaningen, hade den här bloggen tagit paus nu. Inte officiellt och uttalat, med ett klämkäckt ”Tack-å-hej, nu tar jag semester och kommer tillbaka med nya hurtfriska tag den huttonde-nåtuari” – utan sådär som det ”bara blir” ibland. När ”livet kommer emellan”, som det heter.
För livet gör så, tycker vi. Kommer emellan, medan vi står och gör upp planer och inbillar oss saker, då kommer livet stövlande och kliver inemellan och vill ha saker på sitt lilla vis. (Som om det nu är livet som tränger sig på och visar fräckhet inför våra planer? Tar plats och breder ut sig på vår bekostnad…?)
Fast det är ett bra uttryck, det där. ”Livet kom emellan”. Det sänder lagom diskbänksrealistiska signaler om ekorrhjul och översvämmade tvättkorgar och osnutna barn och mödrar på gränsen till nervsammanbrott.
Du vet hur det är. You do the math.
Fast egentligen kan det ju betyda precis vad som helst. En riktig deep dark secret månne? Dold till oigenkännlighet i dina egna antaganden? Tänk på det du…!
Näehmensåatteh, det är fint och så, knallar och småspringer! Vårsolen skiner, fåglarna kvittrar och bilen går bra. Ingenting att klaga på!
***
Imorgon återgår bloggen till ordinarie sändningar. Tror jag.
Bra att du är tillbaka. Jag var nära att skippa storylog helt idag efter 51 dagar i sträck, för att ditt dagliga inlägg har varit icke-synligt (bra ursäkt, va?)… och då tänkte jag liksom ”vad är hela poängen”, ”vad spelar det för roll”, det fattar jag ju att andra inte bryr sig om att hålla uppe bloggandet, och jag behöver inte … Men nu är jag lite på banan igen och tror att jag får ihop ett litet inlägg. Så jag försöker väl hänga i fram till den huttonde nåtuari – nåt … 🙂
Nähädu, tockna fasoner är vi alltför envisa för – eller hur?!
Jag har faktiskt missat två dagar under blogg100-perioden, båda av ”privata” skäl som jag själv (i egenskap av min egen högste domare) godkänt och accepterat, så fick det bli helt enkelt. Men nåt slentrianslarvande tänker jag inte ställa upp på, nu får det bli ordning på torpet igen! 😉