Min enda ambition för förra veckan var att jag skulle skriva en himla massa blogginlägg. Jojo. Ni ser hur bra det gick…
Nu har jag hamnat lite i en sån där sits där jag känner att jag kommit efter, och följdaktligen inte vet var jag ska börja. Var ska man börja, första inlägget efter semestern – när man redan varit hemma i över två veckor? Semestern, förresten – den känns redan så avlägsen… Var det verkligen i år? Så – ska jag a) börja med att referera vad som hänt sedan dess, snabbt och effektivt, punktform kanske rent av? Eller b) strunta i det där, och börja mitt i, där jag står just nu och i det som känns aktuellt nu? Jag är kluven. Jag avskyr att göra alternativ a) – det passar bara inte mig. Det blir blogg för bloggandets egen skull, pliktskyldigt, torftigt och utan hjärta. Ändå känns det fel att bara hoppa över. Bara för att jag inte hann.
Så – jag antar att kompromissen är att göra det jag gör just nu: Talar om att det finns ett mellanrum, händelser och tankar som inte skrivits ner, men som är undanskjutna av annat, just för stunden. Kanske kommer de igen senare – fast risken är att de flutit bort tillsammans med det där vattnet som runnit under broarna. Men så – nu vet ni det.
Idag var det kursstart. Och det var förväntansfullt – om än på ett annat sätt än när gossarna hoppsastegade iväg till sin skolstart förrförra måndagen. Jag har ju lagt så mycket tid och möda på att välja ut de absolut mest optimala kurserna – å ena sidan dramatisk litteratur, å andra sidan informationsarkitektur. Ytterligheter i skön dynamik, så var det tänkt.
Fast… Jag vet inte jag. Jag börjar undra om jag är för gammal för att studera på svenska högskolor. För jag går liksom inte på det längre. Jag köper inte vilket billigt låtsasupplägg som helst – jag har förväntningar, och mage att bli förbannad om de inte åtminstone i något litet hörn uppfylls. Och visst, jag ska väl vänta lite med att döma ut kursen som alltså inleddes idag. Men jag får en djup rynka i pannan när jag måste fråga mig om det verkligen kan klassas som ”kurs”, när det enda skolan gör är att distribuera en litteraturförteckning och ett antal inlämningsuppgifter. Det förekommer visst ingen undervisning på kursen… Borde det inte det?
Visst ska det vara självstudier på universitetsnivå – men… uteslutande? Och varför framgår sånt här aldrig när man söker kursen? Hade jag vetat vad jag fick veta idag före den 15 april… Hade jag sökt kursen då? Eller helt enkelt köpt boken och läst in på egen hand…? Det får vi nu aldrig veta, för nu blev det den här kursen – och ämnet i sig intresserar mig fortfarande. Och för mig, som mest ”kryddar upp” min befintliga kommunikationskompetens med intressanta och användbara kurser, kan det ju göra detsamma. Men för dem som skaffar sig en grundutbildning på det här sättet…? Hm. Tål att tänkas på.
Det har flutit mer vatten såhär under mina broar, men såhär långt får räcka för idag. Med lite tur kanske min ambition att blogga mer håller bättre den här veckan…!
