Nattljud

Ligger på en luftmadrass invid en öppen balkongdörr mot den kroatiska natten. Den är sval, fast jag för några timmar sedan inte vågade hoppas att den skulle bli det.

Jag gjorde misstaget att lägga mig och vila på min madrass när den just var uppblåst, bara dåsa lite, vila ögonen en stund. Jojo. Nu pliktar jag med att inte kunna sova alls.

Cikadorna håller hov utanför. Ett tag trodde jag faktiskt att de höll på att krokna och tystna, men sen kom de igång igen, som om de aldrig gjort annat. Och det har de väl inte heller, antar jag.

Så mycket som rör sig i ett sömnlöst huvud – tankar om framtid, planer, vad händer sen? Oro, rädsla – tänk om…? Och så allt man bara inte vet något om. Sådant man måste vänta in, se tiden an. Åka med, släppa taget.

Sådant var aldrig min bästa gren.

Grinden gnisslar, fiskaren vi bor hos åker till jobbet. Långt bort skäller någons (eller ingens…?) hund som besatt. En moped knattrar förbi nere vid vägen. Och cikadorna håller hov, Som om de aldrig gjort annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *