Det händer saker. Små saker.
Tankar dyker upp, tar andra tankar i hand och bildar helheter, som i sin tur väcker insikter och leder till beslut. Det är spännande – och lite förvånande, för alltihop händer i mig – fast ändå i princip utan min direkta inblandning. Jag bara åker med.
Fast mina ord har jag tappat bort. De finns inuti huvudet, men ut vill de rakt inte komma. Om jag lyckas pina ut några av dem, motvilligt skrikande och sprattlande och fastklamrade vid vad de får tag på längs vägen, liknar de ändå ingenting av vad jag ville säga från början. Så – de får väl stanna därinne då, tills de vill komma ut av sig själva.
Men som sagt. Det händer saker. Små saker – men nya saker. Kanske blir det mer än Don Quijote som tar semester till slut.
(Men nej, jag ska inte stänga bloggen.)
2 kommentarer
Kommentera →