Dagens tanke:
Det enda som är farligare än en rädd människa måste vara två människor som är rädda för varandra.
Det är rädsla som gör människan farlig, precis som vilket annat djur som helst. Och människan är ett mycket lättskrämt djur. Vi är rädda för allting, för döden, för livet, för världens storhet, för vår egen litenhet, för allt vi inte vet, för allt vi inte förstår, för varandra. Den onödigaste av dessa rädslor måste vara just den där sista: Rädslan för varandra.
Kruxet är att en rädd människa är ganska skrämmande – och vi är ju som sagt en flock mycket lättskrämda djur allihop. Så en rädd människa skapar två rädda människor, skapar fler rädda människor. Till slut en rädd – och farlig – värld. Lokalt eller globalt. Liten skala eller stor.
Enda sättet att bryta det här skenande mönstret är att möta rädslan med mod. Inte mod uttryckt i spända muskler, utan mod uttryckt i en öppen dörr. Att behålla sig själv, men samtidigt lämna rum för den andre. Ingen annan väg leder någon vart – bara runt i samma vapenskramlande, uppbröstade cirklar, varv på varv.
Tove Jansson skrev (och jag ler när jag googlar citatet, för jag står själv för åtskilliga av träffarna som kommer upp… Men det ÄR ett bra citat, okej?) att ”Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd”. Och jag tänker att om vi nu ska vara skapelsens krona och lite förmer än de andra djuren, är det här ett bra sätt att visa det: Genom att sätta oss över vår instinkt att bli rädd först och fråga sen. Istället vara modiga, fast vi är rädda.
***
Med ”farlig” menar jag i det här inlägget det vilt slående, oberäkneligt destruktiva som rädsla manar fram i en. Ni vet känslan. Det trängda djurets vildsinne – i människohamn.
Och uttrycket ”behålla sig själv” är faktiskt också taget – och något omarbetat – från en barnbok: Behåll dig av Hans-Eric Hellberg (1977). Jag gillar uttrycket. Så mycket vi människor gör resulterar i att vi tappar bort oss själva på kuppen. Att behålla sig är viktigt – men också att behålla sig själv utan att ta plats från andra. Det ena måste inte utesluta det andra.
