Jag lekte faktiskt med tanken för några veckor sedan – att helt och hållet stänga bloggen över sommaren, ta sommarlov och IRL-a för glatta livet. Fast då fick jag separationsångest vid blotta tanken. Och sen – sen blir bloggen tyst, alldeles av sig själv. Bara sådär.

Nu är ju det här inte längre en daglig blogg, det har ni redan märkt – och jag har redan konstaterat det. Saker förändras – jag har inte längre samma behov av en daglig ventil, för att få ur mig smärtsamma rädslor och tankegångar, som annars skulle skava runt inom mig och riskera skära sönder saker. Det fanns en tid då det var min drivkraft att skriva – jag skrev för att behålla förståndet, för att behålla mig själv. Febrilt skrev jag, för livet.Det behöver jag inte längre – och det är ju bra.

Samtidigt har det fött en tomhet – tomheten efter en vana. Som det där med att jag fortfarande då och då, ännu efter mer än 11 rökfria år, kan sakna vanan att ta en cigarett. Jag kan sakna det där febrila skrivandet. Samtidigt som drivkraften är borta, jag kan helt enkelt inte ”fejka” det som då var en livsuppehållande åtgärd.

Nåväl. Det där är kanske bara begripligt – och relevant – för mig själv. Konstateras kan att bloggen förändrats, att den gjort det av goda skäl, även om jag kan känna en slags bisarr sorg över den där tomheten också.

Jag kommer inte att deklarera bloggsemester i sommar. Jag kommer inte att försöka ”skärpa mig” och prestera X antal bloggposter i veckan heller. Inlägg kommer att dyka upp när jag har något att skriva inlägg om. En del kommer att handla om böcker – jag läste ut en intressant bok igår, började på en annan intressant bok idag och har tjugofem intressanta böcker i min Adlibriskorg som väninnan ska få forsla hit när hon besöker Hamburg i sommar.

(Jo, jag minns att jag lovade läsa två gamla böcker för varje nyköp. Och nej jag har inte läst 50 böcker sedan jag lovade det där. Men som utlandssvensk får man faktiskt lov att passa på när gratis frakt erbjuds. Så det så!)