Det slog mig i morse. Det är ju faktiskt ”dan före Dan” idag! Ni trodde väl inte att jag glömt bort det, bara för att jag lever i tillfällig exil…? Dan före Delfinal #1, dan före första Mello-omgången! Jaja, jag vet att inte alla uppskattar Melodifestivalen, och jag tänker inte ens protestera om ni påstår att det var bättre förr. Men det är tradition, och traditioner är viktiga grejer.
(Jag funderade på det igår medan jag lyssnade på SR Melodifest, och för mig personligen tror jag att traditionen Melodifestival smäller högre än Jul och tomtar och granar och pepparkakor och hela köret. Crazy – men faktiskt sant. Så hajjar ni varför jag tjatar om Mello vartenda år!)
Tidigare år har SVT lagt ut 60 sekunder av lördagens delfinalistlåtar på webben – och det har väl också blivit en slags tradition att jag recenserar dessa snuttar (och vanligtvis måste jag dementera allt jag sagt snarast efter/under lördagens sändning…). I år har SVT tydligen lagt om taktik, och gjort förhandssnuttarna till ett eget TV-program, med titeln ”Smyglyssna med Elsa” (en rätt flamsig historia, ska tilläggas…). Men – jag rättar mig givetvis efter nymodigheterna, och recenserar lika gärna förhandssnuttar ur programmet:
1) Dilba – Try again. Ett stycke discosnöre, som jag faktiskt tycker låter rätt lovande. Inte som den Dilba jag minns från en platta jag köpte för… (ähum, kan det verkligen vara 15 år?! Huvva…!) några år sedan, men klart lovande.
2) Swingfly – Me and my drum. Nästa artist gör mig lite irriterad, redan innan jag hört smygklippet. Vadå – har vi brist på artister i Sverige eller? Måste vi hyra in utländska musiker? Sen inser jag att svenska artister rätt ofta ställer upp i andra länders uttagningar, så jag antar att det är så det är. Sen har ju jag svårt för rap music (som måste skrivas på engelska för att… ja, annars blir det fel), men okej – jag har hört värre. Betydligt värre.
3) Jenny Silver – Something in your eyes. Mja. Det här skulle dofta ABBA, enligt Jenny själv i intervjun före klippet. Dubbelt ”mja” på den va? Däremot ska jag säga att det är tävlingens första låt som faktiskt låter som en så kallad schlager – om sen det är bra eller dåligt, det återstår väl att se!
4) Jonas Matsson – On my own. Här har jag ingen koll alls – vem är Jonas Matsson? Nån sån där Idol-talang, eller? Här kan ju inte jag låta bli att lägga mig i koreografin – han sjunger om att ”make it on his own”, samtidigt som han har en tjej som kommer och serverar både skinnpajen och gitarren… Inget feministnummer direkt! Jag tror inte att den här låten går till Andra chansen, om man säger så…! 😉
5) Le Kid – Oh my god. Oj. Det första jag tänker när jag ser intervjun är ”Varför har de seriefigurer på kläderna, de ser ju ut som cartoons hela högen…?” Det blev lite kaka på kaka, nästan… Image-mässigt. Men det är jag det, som tänker på sånt. Och att de kunde ha gått en timmes medieträning före intervjun, kanske. Men som sagt – det är ju inte sånt de tävlar om, så nu lämnar vi det därhän. Låten då, låten? Tja. Svårt att säga. En god vän till mig skulle muttra om pyroteknik och visuellt överdåd (fast egentligen är det mer belysning än pyroteknik i egentlig mening – fast effekten blir densamma) – och jag måste hålla med. Vad sjöng de om egentligen? Jag var så upptagen med att undvika ett epilepsianfall att jag måste ha glömt bort att lyssna… Ingen tolva från Hamburg, i alla fall!
6) Rasmus Wiberg – Social butterfly. Här har vi killen som inte verkar ha mimat sen Roliga timmen på lågstadiet… Låten fick jag ingen känsla för överhuvudtaget – lite småtrist kanske, lite übergullig? – för jag var så upptagen av osynkade rörelser, skutt mellan små klossar och så Roliga-Timmen-playbacken dårå… Synd på en rar skåning.
7) Pernilla Andersson – Desperados. En lite ”rörig” låt, jag hör knappt vad som är vers och vad som är refräng… Fast efter allt blipp och blopp och blink och dunk i numren före känns det ändå rätt skönt med en lite mer avskalad låt. Och scenen klädd i röd sammet är snyggast hittills. Andra chansen, kanske?
8 ) Danny – In the club. Epilepsivarning igen. Jag vet inte om det bara är jag som börjar bli alltför åldersstigen för sånt här – men jag tycker mest att det är stökigt, och får impulser att dränka koreografen i tjära och fjäder… Jaja. Den går väl vidare – eftersom det är Dänny som sjunger. Alla fjortisföräldrar ombedes vänligen låsa in telefonerna under röstningen…!
Okej – veckans prognos dårå:
Jag håller personligen på Dilba, så jag tippar Dilba och Dänny direkt till Globen, och så Jenny Silver och… Jaa, du. Jag tror sista andra chansen-biljetten hänger på framträdandet, faktiskt. Den som sköter sig bäst på scen imorgon kväll får åka till Rival och dricka skumpa! (Öh – är Andra chansen på Rival fortfarande, förresten?)
***
En liten intressant ESC-nyhet jag fick höra talas om på Melodifest-radion igårkväll är att tyska uttagningen redan är klar. Om det finns en låt eller ej framgick inte, men tydligen har man redan bestämt sig för att Lena Meyer-Landrut ska representera Deutschland i ESC även 2011.
Man kan ju undra om tanken är att ”Det gick ju så bra sist?” eller ”Blixten slår inte ner två gånger på samma ställe?”
Lite trist inställning till uttagningsprocessen får man väl säga. Nog för att den tyska, Idol-artade uttagningsprocessen förra året var grymt trist TV-underhållning (tänk pratshow, förvisso med enstaka framträdanden, men själva tävlingen verkade ändå avgöras i pratsofforna…) – men det FANNS en uttagningsprocess i alla fall.
Bara att konstatera – tyskarna gillar schlager, men Eurovision Song Contest är inte särskilt viktig här. Jag misstänker att arrangörerna tyckte att det fick räcka med att lägga pengar på att bekosta själva det internationella spektaklet, och inte dessutom skyffla åjromiljoner i en inhemsk urvalstävling…!
