Så stundar en ny vecka, och regnet skvalar utanför. Verkar ju lovande. Jag är ofantligt o-redo för den annalkande hösten. Än mindre redo för vintern som kommer sen. Det är ingen hemlighet vad jag anser om snö, men utsikten om 6 månaders vintermörker utan att ens några rimfrostiga och/eller snöhöljda trädtoppar att livas upp av, känns… obehaglig.
Nu gör inte det så mycket om veckan bjuder regn, för jag har lovat mig själv en vecka när jag ska rå-tok-babian-plugga, för att försöka gå konstruktivt åt den gnagande stresskänslan jag har inför mina båda kurser. De har båda startat med buller och bång – och tre veckors inlämningstid istället för de fem jag hade räknat med. Hela helgen har jag gått och känt mig stressad, för att jag inte riktigt kan överblicka hur mycket jobb det är, och hur lång tid det kommer att ta. Så, nu jädrar i havet ska jag sätta snurr på dödköttet och låta tangenterna glöda, både dagar och nätter. Nåja. Sova kanske är bra, trots allt. Men om dagarna i alla fall. Och kvällarna.
Huruvida det blir någon tid över för bloggerier vete tusan. Jag utlovar inte bloggtystnad, men om ni har tur så kanske jag lyckas hålla truten en vecka…
Vad kul att du kollar in hos mig ibland.
Jag ser att du också hör till dem som är bra på att skriva långa inlägg (jag försöker alltid att bromsa mig så gott det går..*ler*) och ska läsa dina gamla inlägg lite mer intensivt när jag har mer tid.
Nu är det nämligen dags att få ungarna ur sängen.
Gällande ditt inlägg om ”tysk effektivitet” kan jag bara säga, som Tysklandsboende:
Ingen kommentar! *ler*
Eller, alla sätt är bra utom de dåliga?
Tills vi hörs igen – ha en bra vecka!
Kram Elle
PS. Missa inte inlägget senare om min mans matlagning (med skruvar…)