Så stundar en ny vecka, och regnet skvalar utanför. Verkar ju lovande. Jag är ofantligt o-redo för den annalkande hösten. Än mindre redo för vintern som kommer sen. Det är ingen hemlighet vad jag anser om snö, men utsikten om 6 månaders vintermörker utan att ens några rimfrostiga och/eller snöhöljda trädtoppar att livas upp av, känns… obehaglig.

Nu gör inte det så mycket om veckan bjuder regn, för jag har lovat mig själv en vecka när jag ska rå-tok-babian-plugga, för att försöka gå konstruktivt åt den gnagande stresskänslan jag har inför mina båda kurser. De har båda startat med buller och bång – och tre veckors inlämningstid istället för de fem jag hade räknat med. Hela helgen har jag gått och känt mig stressad, för att jag inte riktigt kan överblicka hur mycket jobb det är, och hur lång tid det kommer att ta. Så, nu jädrar i havet ska jag sätta snurr på dödköttet och låta tangenterna glöda, både dagar och nätter. Nåja. Sova kanske är bra, trots allt. Men om dagarna i alla fall. Och kvällarna.

Huruvida det blir någon tid över för bloggerier vete tusan. Jag utlovar inte bloggtystnad, men om ni har tur så kanske jag lyckas hålla truten en vecka…