Om jag fick ändra en sak hos mig själv, bara en – så skulle jag önska att jag vore coolare. Alltså inte cool på ytan sådär som man önskade när man var 14, utan cool på inuti, där det betyder något. Men icke. Jag är en ängslig fan, och det blir bara värre med åldern.
Imorgon ska jag köra nach Schweden. Ensam. Uppåt 30 mils körning, med två barn i bilen som knappast är kända för sitt stora tålamod. Och jag är allt annat än cool. Härom dagen körde vi ju till Travemünde och insåg då att utfarten till rätt motorväg ligger på sydöstra sidan om citysmeten – vi bor nordväst. Jag måste alltså runt Alster, ner på södersidan och ut österut för att komma rätt. Jag som blankvägrat köra i Stockholmstrafiken i alla år, och den är ju verkligen en fis i rymden jämfört med kaoset i den här stan. Där jag dessutom inte hittar.
Och sen skas det köras på färja. Ensam, fortfarande. Har jag berättat varför vi ensviss med att åka via Danmark? För att jag har båtfobi och höll på att få en total nervkollaps (a.k.a. panikattack) för några år sedan när maken (dåv. sambon) prompt skulle locka ut ungarna på däck, så de skulle få titta på havet från relingen. Allt bara stängdes av, all förmåga att tänka klart, göra något, tala, röra mig. Jag stod tryckt mot en vägg och skrek, Inte mitt livs bästa minne, precis.
Rödby-Puttgarten-färjan tar 45 minuter. Det blir att ställa ifrån sig bilen, gå in i båten in i butiken, låta ungarna välja ut och betala något ”taxfree”-godis, och sen är det i princip dags att leta sig ner till bilen igen. Det är det jag måste klara. Men det är också det jag ängslas mest för.
Förbannade ängsliga vekling man är va?!
Nåja. Kan ju vara en bra grej att sova lite innan avfärd. Vi ska inte åka tidigt – vi väntar tills efter morgonrusningen och kör vid 10-tiden. Då är jag som mest som folk, och vi har kunnat få en bra start på dagen. Tänk lite på mig imorgon är ni gulliga…!
Jag vet inte i vilken utsträckning jag har tillgång till dator från Skåne – det märker ni. Om inte – blir det lite bloggpaus ett tag.
Jag tycker du verkar cool. Men om du tycker det verkar skakigt måste du intala dig att du klarar situationen oavsett vad som uppstår. Ofta uppstår oro för inbillade, ej inträffade, händelser. Med känslan i magen av att oavsett vad som inträffar så ordnar jag det så blir det mycket lättare.
Om du har det i minnet så ska du se att allt du gör faktiskt bekräftar den tesen. Den som är orolig över saker oroar sig bara för nästa sak i takt med att man klarar av varje hinder.
Det kommer gå alldeles utmärkt!
Det kommer gå jättebra ska du se! Tänk på vad jag sa förut om att ha folk med sig som inte hittar och så när man ska köra, det är mycket skönare så än att ha någon med sig som säger gör si eller så. Försök se det positiva i det hela.
Sen kan du ju ge barnen lite uppgifter under resan som att leta efter olika färger på bilar, olika djur och så.
Ska tänka på dig i morgon!
Håller tummarna. Och som sagt, tycker du verkar coolare än de flesta andra jag känner (i alla möjliga lägen), så jag tror du fixar detta utan minsta problem. Fasiken, du flyttar till Tyskland utan att kunna språket, då är det där ju a piece of cake.
Man fixar mycket mer än man tror. Och skulle saker till äventyrs strula till sig brukar man både klara att reda ut det och ofta också få en hjälpande hand av omgivningen. You go girl!
(Fast jag vet hur det är. Att oroa sig för tänkta ”faror” är nåt som vissa är bättre på än andra. *visslar lite*)
hej! ville mest säga att jag är säker på att det gick bra och att jag hoppas att ni har världens bästa sverigebesök :). och att jag saknar dina blogginlägg så klart ;).
kram kram,