Jag kan inte påstå att jag egentligen har någon koll på hur varmt det varit i grader räknat – men klart den varmaste dagen i år. Pffff. Vi var hos goda vänner och åt pannkakslunch (spenatpannkakor – ett recept jag också måste experimentera med, helt klart! Smidigt sätt att få i ungarna spenat då och då – och rena moderssamvetet över att man lagar pannkakor, igen…!) – och försökte sen få ungarna att leka. Nästa vecka far vi till Sverige, och när vi kommer tillbaka har de rest dit, så ungarna ses inte förrän till skolstarten igen. Men icke. Det skulles bara inte lekas – och jag kan inte ens klandra dem. Orka…

Sen blev det hursomhelst dags för oss att bege oss till dagens huvudnummer: Gå på cirkus. I närheten av en lekpark vi besökt under veckan hade vi sett cirkustält och vagnar och grejer. Vi har aldrig kommit iväg på cirkus i Sverige – det har varit för krångligt, och för dyrt. Det här var en pytteliten cirkus – jag tror jag räknade till 9 personer totalt, inklusive en tandlös farfar som gick i stallvagnen och mockade samt satte plymer på hästarna… I gengäld kunde jag beställa biljetter per telefon, hur geschwinnt (undrar om det där är ett riktigt ord eller inte…?) som helst – och få bästa platserna för 48 euro för hela familjen. (Jämför det med en frisbee för 11…!)

Ungarna satt med varsin strut popcorn och var helt uppslukade av den spännande föreställningen. Vi satt allra längst fram vid manegekanten, så vi kom verkligen nära – och det gillade ungarna. Utom möjligtvis när ett gäng hästar råkade springa in i den där kanten så att det small som tusan och hela den där kanten sköts iväg ett snäpp närmare våra fötter…!

Men annars tror jag att de gillade allt. De garvade åt clownerna, tittade förundrat på både dresserade hästar och akrobatrisen. Fast bäst var nog ändå eldslukaren. Eldbändaren som sprutade eld över hela scenen. Whoah!

Själv satt jag och fascinerades över cirkuslivet i största allmänhet. Den glossiga ytan som krackelerar lite varstans, glittret och satintygerna som knappt skyler en rätt vanlig familj med rätt ovanliga jobb…. Det fanns mycket mänsklighet i den där föreställningen – mänskliga skavanker, helt enkelt. Verkligheten bakom manegeposerna var oerhört nära – antagligen närmare än som var avsett… Det var spännande!

När vi kom hem – med två gravt övertrötta barn – upptäckte vi att något av barnen måste ha satt på spisen innan vi gick, utan att jag märkt det. Och på spisen stod en plastmugg… Tack och lov hade han bara skruvat upp plattan till tvåan, så den blev aldrig så varm att muggen smälte på allvar – för då hade det kunnat gå riktigt illa. Vi var ju borta hela dagen… Men man får sig en tankeställare, helt klart.

Och nu har jag bakat marängtårtbottnar, för imorgon får vi en 4-åring i huset. En stor dag, minsann. Blir det lika varmt som idag, funderar vi på att åka till havet (typ Travemünde) och bada.