#blogg100 igen – eller ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig…?”

Host, harkel. Nån där? Ja, alltså… Tjena och så. Det var ju ett tag sen… Och jag sa ju egentligen att jag inte alls skulle komma tillbaka alls. Att jag var trött på att blogga, skulle hitta på något nytt. Har jag glömt bort det? Kan jag inte bestämma mig?

Jo. Jag kan bestämma mig. Det är det jag kan. Jag kan både bestämma mig, och sen ändra mig och bestämma något nytt. Det går lika bra det.

Jag tänker att man väljer sin väg med varje enskilt steg man tar. Och för varje steg förändras perspektivet. Man ser nya saker och man ser de gamla sakerna på nya sätt, i nytt ljus. Att stänga bloggen var rätt utifrån var jag befann mig i december, att öppna den igen är rätt utifrån var jag befinner mig just nu.

Och den var verkligen stängd. Inte tillfälligt pausad, utan permanent och avsiktligt stängd under två månader. Att jag nu väljer att öppna den igen – samma gamla blogg, och utan att ens ha designat om den det allra minsta – är ändå ett nytt beslut, inte en fortsättning på det gamla. Nåja, det där spelar kanske mest roll för mig själv, och mindre roll för er som läser.

På ett sätt borde jag väl ha startat en ny blogg, hittat på ett nytt namn – skapat någon form av nystart. Fast sånt där lockar mig inte. Det som lockar mig tillbaka till bloggandet just nu är det oplanerade tankeskrivandet, att ta upp en tanketråd och följa den med ord och se vart den leder. Det finns gott om sådana trådar att ta upp just nu och jag tänker dem bäst skrivande. Det bara är så, och har nog alltid varit så.

blogg100-logotype-300x256

Sen råkar det vara så att den gamla hederliga #blogg100-utmaningen som av en händelse startar just idag. Ett tillfälle så gott som något att damma av en vilande blogg, en ursäkt att börja skriva igen. Om jag nu behövde en ursäkt.

Kanske blir det bara ett gästspel – 100 inlägg, eller inte ens så mycket. (Jag ska till ett seminarium redan nästa vecka, och jag vet aldrig hur mycket internet jag kommer att ha tillgång till när jag är ute och far – och vägrar irra runt som en osalig ande för att leta wifi, om inte wifit självmant kommer till mig…)

Jag ser mina utmaningskamrater gå igång med sina startinlägg idag. De är förberedda, taggade och ägnar sina första inlägg åt att presentera sitt #blogg100-tema för i år: ”Jag kommer att ägna 100 inlägg åt att skriva om…” Mycket bra. Klokt och genomtänkt.

För egen del har jag ingen plan överhuvudtaget, bara en impuls. ”Jag kanske skulle ta och börja blogga igen? Tja, varför inte. Nu kör vi!” Mer än så har jag inte planerat. Men det ordnar sig. Det finns alltid saker att skriva om.

***

#blogg100_2015, inlägg 1

8 comments
  1. Välkommen tillbaka! Jag är så glad över att du bestämt dig för att börja blogga igen. Jag har saknat din röst. Om det sedan blir 100 inlägg på 100 dagar eller inte är inte så viktigt för mig. Bara glad över att höra av dig igen.

    1. Åh, tack! Roligt att höra! Vi får väl se hur långt det håller, egentligen tycker jag väl inte att det är superviktigt med dagliga inlägg – men vi får se, som sagt!

  2. Jisses amalia.

    Läs igenom ditt eget blogginlägg och inse hur klok du blivit.

    Jag är stolt över dig!!!!!!

    1. Va?! Har jag inte alltid varit klok?? Det var det värsta jag hört tror jag… 😉 Tack raring!

  3. Jaa! Glad att du är här! Gillar att läsa det oplanerade tankeskrivandet! Inser att jag överdoserar med utropstecken igen. Det är av glädje!

    1. Haha – jamen glädjeyttringar kräfva dessa tecken, så är det bara. Språkpolisen ger bifall, åtminstone för den här gången…! 😉

  4. Blir kul att läsa dina inlägg. 🙂
    Min plan är nog mest att se om jag orkar mer än 10 dagar på rad.

    Förra året var jag ambitiös och startade ny blogg och hela bidevitten. Nu struntade jag i det och bara konstaterar att jag kanske kan få upp bloggångan lite, och samtidigt försöka finna åt den försvunna glädjen med papperspyssel.

    1. Jag tror också på att undvika att krångla till det för sig. Nån gång ska jag nog starta på ny kula, fast det är ett större projekt och det hinns inte på länge än. För stunden får det vara såhär!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.