Med fotograferandet går det si och så just nu. Det är samma sak varje år – en av årets vackraste perioder, och jag sitter fastgrötad i arbete vid skrivbordet och missar hela grejen.
Å ena sidan fotograferar jag knappt, å andra sidan hinner jag ändå inte ta hand om de bilder jag ändå tagit. Det är sorgligt – det fattas mig, det meditativa fotograferandet. Bildproducerandet är en biprodukt.
(Troligen därför efterbehandlingen blir så eftersatt också – det är bara ett nödvändigt ont och inte där min prioritering ligger.)
Nåväl. Det blir tid för det också. Med lite tur är det lite vår och blommor och skirhet kvar när uppsatseländet är inlämnat och jag får några dagar ledigt. DÅ ska kameran ut och rastas i alla fall.
