Nocturne i retorisk moll

När någon frågar ”Vad gör dig lycklig” och du inte kan svara, och följdfrågan ”När var du lycklig senast” tvingar dig att repa den första servetten ur kleenexboxen på det lilla, stipulerade bordet mellan stolarna i rummet… Tja. Då, vadå?

En boll i rullning. Ännu en.

Dryga dygnet senare befinner du dig hemma hos väninnan som fyller år – dricker goda, troligtvis dyra viner och betraktar fascinerat hennes väninna som liknar Lena Endre och kallar sig alfahona när ni pratar yrkesliv. Du funderar på vad du själv är. Var du liksom passar in i modellen. Du kommer fram till att partiklar som du inte alls passar in i någon modell, att du snarare utgör avvikelsen som modellen aldrig tagit i beräkningen, och som ingen modell någonsin skulle ta i någon som helst beräkning.

Nästa fråga blir huruvida detta är något positivt eller något negativt. (Detta är en så kallad retorisk fråga. Det är inte meningen att ni ska svara på den.)

Diskussioner dryftade under kvällen:

  • Modern dansk litteratur
  • Kan en samhällsvetare verkligen anses vara nörd?
  • Hur slappt föräldraskap ger en urholkad lärarkår
  • Konkurrenssituationen i en akademisk kontra en affärsbaserad karriär
  • Romarrikets uppgång och fall

En mycket trevlig kväll, minsann.

Och till sist sitter du där – i soffan, med tekopp, Chopin och sävligt vandrande tankar i natten, låter sällskapsadrenalinet gå ur systemet. Varvar ner. Kalibrerar om sinnet för morgondagen.

För imorgon är en annan dag.

4 comments
  1. Om den här partikeln inte passar in så är det dags att felanmäla modellen.

    Öppningsfrågan är knepig, öppen, alldeles vidöppen faktiskt. Det finns ingen överenskommen definition om vad lycka är. En person tänker på himlastormande upplevelser, livets tio-i-topp. En annan tänker på smultronsorbet. Svaren blir därefter, spretandes i alla möjliga riktningar.

    1. Tja – alla modeller bygger väl på någon slags statistisk grund, och små avvikelsepartiklar hamnar liksom i den statistiska felmarginalen och ger inga utslag i mätningarna. Negativt värde på Richterskalan…?

      Men jag hör vad du säger och niger fint för komplimang och omtanke!

      Vad gäller lycka tänker jag att det finns en slags låsanordning på insidan, och om det är låst, spelar det ingen riktig roll att man formligen vadar i smultronsorbet, för man kan inte riktigt ta till sig glädjen med det ändå. I det fallet måste lösningen vara att försöka låsa upp låset – inte köpa mer glass.

      Hm. Småskum liknelse – men du förstår hur jag menar? 🙂

  2. Fint skrivet, låter som en intressant kväll. Och någonstans tror jag att du är lycklig när du sitter där och varvar ner, skriver, kalibrerar om. Dina ord låter i alla fall naturligt lyckligt välformulerade. Kram!

    1. Så är det faktiskt – på något skumt sätt är det en slags lycka att sitta där för sig själv en stund, vila i tystnaden och samtidigt låta annat komma fram. 🙂

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *