Till den det berör

Jag funderar på saker som fortfarande lever i mig, fast de är så långt borta. Jag funderar på saker som berör mig fast de inte berör mig. Och jag funderar på saker jag inte kan förklara, om jag så stirrar aldrig så länge på den tyst blinkande markören på skärmen.

Jag tänker på det där som jag skrivit om förut, hur varje människa är låst i sin egen tankes universum – att ingen av oss någonsin har upplevt eller kommer att kunna uppleva ”en objektiv sanning”. Att allt vi har är våra upplevelser – och så orden, som bara högst nödtorftigt kan förmedla det vi upplevt, våra tankar, rädslor och känslor. Och hur väl vi än försöker formulera dem – är orden alltid dömda att först förvanskas genom en annans tolkningsfilter.

Precis som jag själv redan filtrerat upplevelsen för att göra den till min.

Och ingenstans ryms en större ensamhet.

6 comments
  1. Det berörde mig… KRAM

    1. Tack och kram tillbaks!

  2. Åh, min vän… Denna tanke slog mig när vi FB-kommenterade på DN-artikeln tidigare ikväll. Att vi läser in olika saker beroende på erfarenhet, och hur omöjlig gränsdragningen mellan objektivt och subjektivt kan te sig. Och lika rätt och sant, oavsett vad som tycks runt omkring.

    Parallella universum.
    Och ett konstaterande att jag verkligen älskar att få ta del av ditt. Det du förmedlar och kanaliserar à la Jenny.

    Och att jag nu tolkat ditt blogginlägg så här… Just idag.

    <3

    1. Ja – jag ska inte förneka att den där diskussionen var EN av de åtskilliga trådar som ledde fram till det här inlägget. För mig är ju mitt perspektiv så självklart – och andras likadant för dem.

      Ibland tänker jag att det är underligt att vi människor lyckas prata med varann överhuvudtaget… 😉

  3. Känner igen det där.
    Ibland blir det så snurrigt att man inte hittar ut.
    Då får man trycka på stoppa knappen en stund.

    Vi är våra tankar. Det tål att tänkas på.

    /Marie

    1. Ja, vi är våra tankar. Och andra människor är helt andra tankar. Det svindlar lite när man tänker på det – på hur långt ifrån varandra vi ändå är, fast det inte syns.

      🙂

Lämna ett svar till pärlbesatt Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *