Jag tar semester, #blogg100 gör det inte. Det kommer ju lite olägligt, måste jag säga – ett avbrott såhär bara en liten vecka in på utmaningen. Men nu var ju semestern planerad sedan länge och #blogg100 ett impulsbeslut jag tog ett par dagar före startskottet, så det är ju bara att hitta på någon fiffig lösning. The show must go on, även i min geografiska frånvaro.
Jag hade förberett veckan med autopostningar, fotografier från förra årets resa. Men sen kom jag på att det där bara blir larvigt: Jag vill inte vara tvungen att blogga under resan, men om jag råkar få tillgång till internet någonstans, lär jag väl vilja uppdatera bloggen i realtid. Då skulle resultatet bli en högst förvirrande blandning av nya inlägg och gammal burkmat – från samma stad…? Näeh, det håller inte.
Så jag fick en bättre idé. Det här är egentligen något jag länge funderat på att göra, fast aldrig kommit till skott med. Nu blir det lite hastigt och lustigt, men det blir i alla fall av: En serie Favoriter-i-repris.
Jag har ju som sagt bloggat ett tag; jag började redan i september 2012 – inspirerad av en kompis som då just hade börjat skriva ”internetdagbok”. Vet inte om ordet ”blogg” var uppfunnet än, vi använde det i varje fall inte. Tanken var att blogga på engelska, i syfte att använda engelskan mer. Och det gjorde vi ju också. Men snart, mycket snart, blev det sociala det viktiga – inte engelskan. Snacket, hänget, kommentarerna, människor vi aldrig skulle ha mött annars.
Vi var fast, båda två. (Okej, mest jag.)
Det har gått snart 12 år sedan dess. Och även om både livet och bloggandet har gått upp och ner, har jag faktiskt skrivit mer eller mindre kontinuerligt under alla dessa år. Mycket skräp förstås – men det finns även guldkorn där.
Så, frågar jag mig nu, varför inte återvinna några av dem, nu när jag råkar resa bort samtidigt som jag har en bloggutmaning tickande?
Bloggande handlar inte om att servera gammal skåpmat om och om igen (även om det finns de som anser att det är en bra ”strategi”. Bah! säger jag…). Men en vecka av handplockade repriser medan jag är på vift och fyller själen med både energi och nya intryck lär ju inte ge 12 års bloggande någon nämnvärd slagsida.
Det kör vi på. Så får det bli.
(Och har ni tur, så hittar jag internetuppkoppling även i fjärran land och kan bjuda på realtidsuppdateringar också. Snacka om att ha kakan och äta den…!)