Jo, jag ska köpa ny kamera. Båda mina gamla kameror har passat på att gå sönder under senaste året, och jag började först spara till ny systemkamera, men när kassan började närma sig köpläge, tog jag mig en funderare på vad jag ville egentligen. Det har varit dåligt med fotograferandet på sistone – mycket på grund av att kameran aldrig är där jag är, och är den där så är den för tillfället inte utrustad med just den optik jag vill ha, och har jag händelsevis med mig alla objektiv (har inte ens SÅ många), så har jag fått kånka på en tung ryggsäck hela dan.
Dessutom förpliktigar systemkameran på ett jobbigt vis. Med finkameran måste man ta fina bilder. Många gånger baxnar jag redan där – och lämnar kameran hemma.
Alltså – jag bestämde mig för att vänta med systemkamera. Så småningom, kanske – men just nu vill jag hellre ha en kompaktkamera, en som hänger med lite opretentiöst och som ändå tillåter lite mer än bara titta-å-tryck. För att hitta tillbaka till det enkla och kreativa med foto, till bildberättande och fotoglädje – det där jag tappade bort nånstans på vägen.
***
Det är svårt att säga om gårdagens utflykt till kameraköparland (tillika systerbutik med MediaMarkt – förstås!) i jakt på en ny kamera var lyckad eller inte. Jag kom dit med en liten lista på kameror som jag läst ett tiotusental recensioner av (ungefär), noggrannt jämfört tekniska specifikationer hos och därtill genomlidit ett stort antal videorecensioner på Youtube för (för att inte tala om hur jag trakasserat alla kameranördar i bekantskapskretsen…!):
- Canon G12
- Olympus XZ1
- Fujifilm X10
Men efter ett par timmars vridande och vändande, klämmande och kännande, tryckande och pillande, mixtrande och experimenterande – måste jag säga att jag känner mig om möjligt än mer förvirrad än förut.
Canon G12
Canon G12 är en anskrämligt ful kamerastackare, som måste ha försovit sig den dagen designteamet sammanträdde och liksom inte riktigt kommit in i matchen. Icke desto mindre är den en Canon, och som gammal inpiskad Canonklickare måste jag säga att det renderar den flera pluspoäng redan där. Gränssnittet må ha designats om flera varv sedan jag inhandlade min numera saligen insomnade Powershot A95 nån gång senvintern 2005 – men visst känner man ändå igen sig i många avseenden.
Sen känns den å andra sidan inte speciellt sexig – ens bortsett från utseendet – utan lite mer sådär… vaniljglasspinne.
Olympus XZ1
Det här är den enda av kamerorna som ostraffat slinker ner i en jeansficka, vilket är ett stort plus. Sen har den ett gäng tekniska nördplus, som 1 cm närgräns (!) och största bländare 1.8 (!! för att vara på en kompaktkamera) som gör den till en skojig leksak, vilket är lite det jag letar efter just nu. Rent idémässigt är den rätt ideal tack vare de där grejerna – men så är det de praktiska sakerna. Som att man gömt switchen mellan makrofoto och vanlig autofokus inne i ett menysystem som fick mig att vilja strypa kameraskrället flera gånger om medan jag testade. Men som min gode vän (som deltog i testningen, för teknisk och språklig expertis) påpekade – det kan finnas möjlighet att programmera funktionsknappar med sådana reglage man använder ofta.
Det tål faktiskt att undersökas – för annars är menysystemet på den här kameran ett minustecken i artontonsklassen.
Fujifilm X10
Den här kameran är liksom hipstern i gänget. Svåråtkomlig (vi fick besöka tre olika kamerabutiker för att komma över ett ex att känna på), retrostylad och djup. Men med en smula wannabe/hangaround-komplex, för den verkligt knepiga hipstern är ju storebror X100, som är en verkligt cool kamera för tredubbla prislappen, men som faktiskt kommer undan med retro-outfiten. Gör X10? Mja. Den är platt som en pannkaka med en utstående ”strut” mitt fram där optiken sitter, och så med något skinnpräglat skal – like in the good old days. The Leica-way, fast ändå inte.
Jag kan säga att samtliga kameranördar – förutom de som envist förordar de nya kompaktsystemkamerorna – jag pratat med rekommenderar den här kameran, inklusive försäljaren i kamerabutiken som hade den inne. (Jag visade honom min lista och frågade VILKEN han skulle rekommendera. Antar att X10 är den dyraste av dem, och därmed är väl svaret inte helt ojävigt – men ändå. Övriga tillfrågade är kompisar, bekanta samt främlingar på Twitter.) De säger enstämmigt att detta är den bästa kompaktkamera som går att uppbringa i den prisklassen idag.
Men så är det ju det där med hipsterlooken…?
Testtekniska reflektioner
Jag är ärligt talat inte särskilt tekniskt lagd, att lära mig en ny kamera är definitivt en tröskelprocess, rikligt kantad med frustration och ”duh”-moments. Till skillnad från många kameranördar är det inte heller tekniken som tilltalar mig med fotograferandet – tvärtom. Tekniken ligger ofta ivägen för det jag vill göra, nämligen hitta och fånga bilder som har något att berätta. Men – där jag blir kräsen är där jag inte vill att tekniken ska hindra mig från att berätta det jag vill. Det är som att jag som skrivande människa är nästan larvigt noga med papperskvalitet i anteckningsböcker och vilken sorts pennor jag vill ha ständig tillgång på. Kreativa flaskhalsar drabbar alla – men de ska åtminstone inte bero på utrustningen!
Vid första testrundan var jag märkligt o-imponerad av samtliga kameror. Jag fastnade i det jobbiga med att försöka hitta de funktioner jag ville testa, och mitt tekniska ointresse för att fundera ut vad jag eventuellt kan komma att vilja ha för funktioner så småningom – jag vill ju bara att kameran bara ska kunna ALLT när jag väl står där med en bild på näthinnan. Ännu en av mina många dubbelheter, antar jag.
Det som hjälpte var att gå tillbaka. Andra testrundan med samma kameror, började det lossna lite för mig och jag började hitta grejer jag gillade med både Canon G12 och Olympus XZ-1. Kruxet var ju att Fujifilm X10 bara fanns i en butik, och där måste jag fråga efter den över disk – så dit gick vi bara en gång. Vilket innebär att med den kamera som alla rekommenderar fick jag aldrig den där andra testrundan, då jag värmt upp och började se fördelar. Kanske är det därför jag är så ljummet inställd till den kamera alla andra lovordar?
Ställningen just nu
Jag tror att det just nu står mellan Olympus XZ-1 och Fujifilm X10. Olympusens format är svårslaget – den känns som en fick-kompakt, men lär leverera väl så bra som Canon G12. Frågan är hur högt jag värderar portabiliteten – i förhållande till bildkvaliteten – där ”alla” anser att X10 är överlägsen. (Utan att därmed säga att Olympusen är dålig.)
Såg ett par tester som visade att Olympusen var överlägsen vid X10 låga ISO, men sämre vid höga. Så – vilket behöver jag mest…?
Olympusen lär också vara rätt värdo att filma med, så då är frågan – i vilken utsträckning vill jag kunna göra det? Jag har inte gjort det hittills, men jag har ju heller aldrig haft en kamera med bra filmmöjligheter. Vi har filmkamera. Men jag vet ju hur jag är med att hålla på att växla prylar – gahh, orka! Så kanske vore det bra med en kamera som gör det också? Å andra sidan… är det avgörande?
(Å tredje sidan kommer jag säkert att köpa en EOS 600D så småningom, trots allt. Den kan filma. Alla kameror kanske inte måste kunna allt…?)
