…33° mitt på dagen och 27° nu vid midnatt. Det här har jag inte godkänt – inte alls. Och imorgon hotar yr-norskarna med 35 grader, som om 33 inte var illa nog. Å andra sidan utlovar de regn på kvällen, så det verkar desto mer lovande, faktiskt…!

Idag har jag kört bil. Vi flydde staden och åkte till havet, vid Travemünde – lite klassiskt sådär, för oss som åkt TT-line X antal gånger (maken några gånger mer än jag). Och jag fick stå för stadskörningen. Kruxet med att bo mitt i en stor stad är att ta sig ut ur den, kan jag meddela. Vi körde fel, och staden bjöd på vägarbeten som ingen informerat vår GPS om, så det tog en god halvtimme att bara hitta rätt motorvägspåfart (den låg på andra sidan centrum, och ringled i det här landet är inte detsamma som ringled där jag kommer ifrån).

Väl utanför stan kunde vi blåsa på i bästa Autobahn-marschfart (dvs 110, det var ju jag som körde…!) i säkert tjugo minuter innan nästa tyska trafikfenomen inträffade. Stau (tredje uppifrån. Eller nerifrån, om ni hellre räknar så). Hörni, mänschor… Gnäll inte på den charmiga Stockholmsrusningen mer är ni gulliga? Tyskarna vet hur man jammar en motorväg, den saken är klar.

Nåja – vi kom fram till havet, vi (dvs barnen och maken) badade, jag pajade ryggen igen genom att sitta på en sten (say no more), barnen lekte och sen gick vi till bilen och öppnade dörrarna och… ja. Ni vet.

Ska man inflika en liten seriös rad i det här babblet, så måste jag säga att jag blir klimatnervös av det här vädret. Det känns inte rätt. Inte ett enda dugg, faktiskt.