Eftersom jag nu fuskade igår och skrev dagens egentliga #blogg100-inlägg redan igår, och nu faktiskt har skrivlust kvar (dock ingen för att skriva lyrik, vilket torde vara symptomatiskt i sammanhanget…), kommer här ett litet bonusinlägg som inte riktigt duger att spara till någon annan dag. Nackdelen med fulbloggtexter, konstaterar jag.

Dagens fundering – är det kvinnligt med uppnäsa? Har suttit och skissat på en profil – och jag kan för tusan inte rita, så jag började med nån grej jag hittade på nätet, och så transparentpapper på det, man får ju inte vara dum. Men profilen jag började med var grovhugget karlaktig, jag vill ha en unisex-profil, och försökte på olika sätt göra den lite mer kvinnlig. Ingenting funkade – förrän jag gav den lite uppnäsa. Då blev det plötsligt en helt annan deal…

Otippat, säger jag – konstnärligt oskolad som jag är. Men whatever works…

Vadå? Vad jag ska ha profilen till? Njä, nja, det får vi se. Ett litet projekt bara, som jag leker med när jag inte får nåt annat gjort.

För jag har ju den här teorin, jag har garanterat nämnt det förut – att kreativitet föder kreativitet, om man kör fast i någon form av kreativt skapande, är bästa sättet att lösa blockeringen att helt enkelt göra något annat kreativt.

(INTE sätta sig och stirra genom bilder på Pinterest, fast det är förbannat lockande när man sitter där och kliar sig i skägget och väntar på Den Stora Inspirationen™…)

Det är bra för hjärnan att sätta sig och rita profiler om den goda lyriken inte vill infinna sig just då, eller ens de där djupa tankarna som kan utvecklas till nån form av lyrik. Det är som att stretcha före löprundan, värma upp, kalibrera skallen.

Tro mig, det funkar! (Åtminstone är ju teorin väldigt tjusig…)