Till och med läslusten är drabbad av min akuta måste-ha-semester-nuuu-trötthet. Tog mig an Flann O’Briens Den tredje polisen, en liten tunn sak, 220 ynka sidor i ett mycket sympatiskt danskt band… Men icke. Jag har pressat mig genom en tredjedel, och även om jag såhär långt tycker att den är fascinerande bisarr, kan min försommartrötta hjärna inte processa det bisarra till någon slags engagemang. Oroväckande. Boken är på intet sätt svårläst, trots att den är skriven 1940 och som sagt… relativt bisarr.

Men läsa bör man, annars dör man, så är det bara. Så vad gör man när hjärnan inte vill anstränga sig för att få sin dos välbehövlig läsning? Tja, man får stuva undan den goda litteraturen till ett senare tillfälle, och rota fram underhållnings- och förströelselektyren istället. Det är ju faktiskt snart semester. Och semester betyder, som ni väl lärt er vid det här laget, Stephen King.

Jag började ju på Kings sju-tegelstens-epos Det mörka tornet förra våren. De tre första tegelstenarna avverkade jag – sen började skrivkurserna och jag hann inte läsa så mycket mer än kurslitteratur. Igår plockade jag fram band fyra i serien – Magiker och glas. Typografen som satt 728 sidor text i 9 punkter borde förstås skjutas i gryningen (Note to self: Glöm INTE glasögonen på semstern!), men det här är en serie jag redan ”är inne” i, och dessutom fann jag helt oväntat ett bokmärke vid sidan 170, så tydligen har jag redan läst den första dryga femtedelen. Känner jag min King rätt behöver jag inte läsa om mycket av det jag läste i augusti 2010… Det ger sig nog ändå!

Sen hittade jag boken Slutet på Mr Y i bokhyllan. Jag köpte den på pressbyrån på Arlanda när jag varit i Sverige på pysselträff i februari. Titeln lockade mig av bisarrast tänkbara skäl: att jag känner en Mr Y (det var för övrigt han som gav mig de första delarna i Det mörka tornet-serien), och på den vägen är det. Skämt åsido – det jag läser om boken låter ganska skojigt, och att prognossnurran på boktipset.se tror att jag skulle ge boken 4,8 i betyg gör mig extra nyfiken. Den brukar ha förbluffande rätt, den där snurran…

(Ett kundmeddelande: Om någon av er bloggläsare känner behov av att såga denna eller någon annan bok som jag ännu inte läst, vill jag påminna er om att detta inte är rätt plats. Slut på meddelandet.)

Så – innan sommaren är över ska förstås alla tre böckerna vara utlästa. Helst några till också. Men det här känns som en bra start åtminstone. King och Mr Y får följa med till spanska stranden, tredje polisen spar vi till parkhänget hemma i stan sen… Frågan är – räcker verkligen två tegelstenar till 9 dagars ledighet? Bör jag rota fram något mer att släpa med mig?

(Läste några sidor i Bob Hanssons Gunnar, men ratade den också. Måste vara på väldigt gott humör för att orka läsa om infantila vuxna som pratar självhat med fyraåringar. Men den har säkert sina poänger den också – för en piggare läsare än denna, just nu.)