… för nu vill jag faktiskt skryta lite.

Fick mejl från en av mina skrivlärare, med bland annat det här stycket som (förstås!) var väldigt roligt att läsa:

Den här humoristiska, lite raljerande, tonen är personlig – och går igen i många av dina texter. Du har en speciell stil. Även om berättelsen mer än en skräckis (kanske lite Roald Dahl över den?) än rysare – är den välskriven och väl komponerad. /…/Den här speciella stilen hade dina texter redan i början, men texterna har blivit tätare och kompositionen tydligare.

Så om ni tycker jag raljerar här i bloggen, rest assured, det gör jag jämt – så jämt att det är en stil…! 😉

(Och nej, jag vet egentligen inte heller vad skillnaden mellan en skräckis och en rysare är. Men jag har haft mycket roligt åt Roald Dahls böcker – har han skrivit för vuxna också, förresten? – så jag tar kommentaren som en komplimang, utan prut!)