Häromdagen frågade någon mig hur det går med scrapbookingen – och sanningen är att det inte går något vidare. Jag har tappat lusten. Dels har det säkert att göra med min allmänna splittrade situation, där jag inte alls riktigt börjat landa i normaltillstån än, inte på långa vägar. Dels… Det börjar kännas – och jag dras med lika mycket som någon annan – som om det handlar mer och mer om att köpa prylar att klistra fast på papper, än om att faktiskt skapa något.

Just därför var det desto roligare att göra det här kortet, där jag förvisso använt ett gäng av mina Quickutzdies (om än molnet är modifierat till oigenkännlighet, eftersom originalet var alldeles för stort..!), men också satt med cirkel- och stjärnschabloner och skar ut pentagrammet för hand. Plötsligt kändes det som om jag skapade på riktigt – bara för att jag inte använde nåt färdigt ur en förpackning, utan fick tänka ut hur jag skulle göra det jag ville och fixa det själv. Det blev lite av en tankeställare, och jag har inte vare sig hunnit eller orkat göra särskilt mycket åt det där än, men jag tror att det måste till en liten omvärdering av saker och ting om jag ska komma ur den här svackan – det är INTE en jag kommer att kunna shoppa mig ur, tvärtom.

Alltså – ett magiskt kort skulle jag göra, så det blev ett pentagram (som INTE är en satanistisk symbol ifall nån av er tror det, utan en symbol för just magi. Dessutom vill jag minnas att satanisterna använder ett uppochnervänt pentagram som symbol.) Molnet, elden, löven och dropparna symboliserar de fyra elementen – luft, eld, jord och vatten.

I vanliga fall gillar jag inte att göra kort, men det här var riktigt roligt att göra. Just för att det var lite annorlunda, just för att det inbegrep något mer än att bara klistra fast saker på en kortbas.

Nästa projekt var att äntligen lära mig binda böcker med hjälp av ”coptic stitch”. Första försöket blev såhär:

(Fast sen kunde jag förstås inte låta bli att måla lite till på den, och fuckade upp. Note to self: Lär dig att sluta i tid, mänscha!)

Coptic stitch visade sig inte alls särskilt svårt och gav klar mersmak. Fast jag slet ut några nålar i processen, så jag måste hitta någonstans att investera i nya. Sådan shopping är okej, däremot!

Förstaupplagan gick som present här i veckan som gick, men jag ska göra en åt mig själv också. Jag är kräsen med anteckningsböcker – BIA-spiraler tar för mycket plats och är i vägen, och en del andra varianter ger böcker som ofelbart fäller ihop sig när man lägger dem ifrån sig. Den här ligger snällt kvar uppslagen, sånt gillar man.

Däremot tyckte jag att det var knepigt att jobba med textil, och ska nog försöka att göra nästa helt i papper. Det är ju som mer ”mitt” material…!

Så. Scrapbookingen är det inte mycket bevänt med, men jag gör annat kreativt – om än kanske inte i någon rasande fart direkt. Men ändå.