Fokus just nu är ungefär överallt utom där jag vill ha det.

Och strängt taget inte där heller, eftersom tankarna ändå envisas med att röra sig dit där de vill vara, istället för att hålla sig där som tingens tillstånd tvingar dem att vara. Jag kan inte klandra dem. Det hade oroat mig mer om de snällt och med okritisk lydnad fokuserat på att leta orderbekräftelser i tio års mailskörd, för att försöka matcha mot bank- eller PayPal-betalningar. OM de fortfarande går att få fram i systemen.

Mina tankar idkar sund civil olydnad, och det gläder mitt åldrande rebellhjärta.

Men visst, jag är ju inte mer än människa. Jag svär också långa svavelosande haranger över att administration, hälsovurpor och allehanda brandutryckningar brer ut sig över mitt liv och tar alltför mycket av tid jag definitivt velat ägna åt annat. Åt fotograferande. Reflekterande. Skapande. Bloggande. Levande.

(Jaja, förvisso pluggande också, och det är också viktigt – för att inte tala om bra mycket roligare än att leta kvitton… Men det får jag ju vackert hinna med oavsett.)

Jag har inte tid med det här. Jag har viktigare saker för mig. Saker att göra, att fundera på, skriva om, njuta av. De där sakerna som mina tankar vill syssla med istället för själadödande kvittoletande. Där jag vill att mitt fokus ska vara, denna sista vår i Hamburg.

Så – jag sänker pannbenet och kör vidare. Friheten hägrar som en lockande morot framför en trilskande åsna. Snart så. Snart. Ska bara…