Om det är något jag tycker är riktigt läskigt, så är det folk som inte gör nåt. Inte har nån grej, liksom. Eller läskigt och läskigt, de får väl göra som de vill och jag blir ju inte rädd för dem direkt – men jag blir på något sätt stressad. Rastlös by proxy.
Själv har jag mängder med grejer. Foto, pyssel, bokbinderi, smycken, skrivande, bloggande, twittrande, filmtittande, bokläsande, ritande, pluggande, matlagande… Och alla dessa idéer. Hm. Kan man…? Funkar det…? Vad händer om man…? Många saker mest tankeprojekt, saker att ta reda på, nyfikenheter att följa upp. Ibland grejer som det blir nåt av. Den här bloggen, och processerna med att designa om den har börjat så.
På hela taget fler grejer än jag hinner med – jag borde antagligen göra mer av färre saker, men det är ju så svårt att välja bort. Och någonstans är det väl en del av mig. Brokigheten, myllret av grejer. Jag gillar det.
Idéer ger energi. Ja alltså, de kräver en del energi också, gubevars. Men mest ger de. Nyfikenhet i sig är en slags energi. Kan det här göras? Vad händer om jag…? Mmm. Jag har roligt nästan jämt.
(Blomman på bilden har ingenting med dagens blogginlägg att göra. Egentligen.)