Jag vaknade bedrövad i morse, tung om hjärtat över tillvaron och samtiden och den förbannade mänskligheten som fan aldrig verkar lära sig något. Gick in på twitter för att se vad andra bedrövade människor hade att säga – och mötte samma gamla vanliga gomorron-hur-är-vädret-hos-dig-då-dravel som jag möter varenda jävla morgon. Business as usual.

Och jag blev så sjukt provocerad.

För jag tänkte på de här stenarna, som finns lite varstans i trottoarerna i tyska städer, som påminnelse om det som hände, fast det aldrig borde ha fått hända. Och jag funderar på vilka det blir som släpas skrikande från sina hem nästa gång, medan kringvarande priviligierade snattrar om väder och semesterplaner och Linas jävla matkasse. Papperslösa flyktingar? Rumänska tiggare? Romer? Transexuella? Någon av alla underpriviligierade grupper vi helst inte låtsas om att de finns, vänder bort våra ansikten från, helst glömmer helt och hållet – framför allt det där att de är människor som alla andra, som vi hellre avhumaniserar och demoniserar med myter och rena lögner.

Men så vakna, människor. Se vad vi håller på att göra med vår värld. Igen.

Det är helt jävla otroligt.