Det här med att förklara en pysselhelg för icke-invigda… Det går liksom inte. Tro mig, jag har försökt åtskilliga gånger. Man ba: ”Jomen vi träffas en helg nånstans va, och alla har jättemycket prylar med sig. Och så sitter vi vid långa bord och klipper och klistrar och stökar till och lånar grejer av varann medan vi pratar, äter godis och dricker kaffe… Ja, och så brukar det vara tävlingar också.”

Folk ba: ”Ehh…?”

Men det är det vi gör, jag lovar.

Vi behöver ett stort rum till att börja med, för vi är ett rätt stort gäng (21 flinka pysslarsjälar denna gång). Och vi har som sagt mycket grejer med oss. Inte långt efter allas ankomst och omständliga uppackning ser borden ut såhär:

Och såhär:

Eller såhär, om man håller på med pärlor:

Och vi är väldigt koncentrerade!

Hm. Det är svårt att förklara. Vi pratade igår om ungdomar (och andra) som LANar, såg oss om och konstaterade att vi nog inte hade så svårt att förstå grejen med LANspel ändå. Det är ungefär precis som det vi gör, fast med datorer. Inga konstigheter. Egentligen. Jag tror inte att någon av oss som varit på pysselträff höjer ögonbrynen åt LANträffar…!

(Kanske är det också LAN-kidsen som bäst kan förstå nördiga medelåldringar som släpar utrustning och godissäckar till någon utvald lokal för att fördriva vårens första riktigt soliga helg stillasittande i unken inomhusluft…? Kanske?)

Nåja. För egen del har jag pysslat väldigt brokigt i helgen. Det har blivit fyra färdiga, användbara böcker (samt två som fått kasseras), tre fotosidor och ett armband. (Därtill ungefär en miljard konsumerade kolhydratstinna kalorier i form av godis, semlor och morotskaka, men det är en annan historia.)

Armbandet: