Sådärja. Redo för avfärd. 23 kg pyssel, 7 kg allt annat. (Och jodå, ryggsäcken håller måtten för handbagage. I alla fall om man trycker ihop den lite…?)
Men alltså… Kvällen före. Ångesten. Nerverna. Förvirringen. Dubbelkollandet. Trippelkollandet. ”Har jag packat den där? Och var tusan lade jag…? Den var ju här nyss!”
För att inte tala om den klassiska ”Hm, undrar hur mycket väskan väger… OUFF!” följt av obligatoriskt brak i parketten. Tänk att några små pryttlar kan väga så mycket. Tycker inte jag har nåt med mig alls… knappt.
Snart i säng, snart upp igen. Taxin förbokad till kvartöverfem.
Men sen. När jag väl sitter på planet. Det som är med, är med – allt annat får jag klara mig utan. Då börjar det. Gäller bara att hanka sig fram timmarna fram tills dess.
