Hittade en sån här lapp i min resväska när jag packade upp efter New York-resan. Någon stackars säkerhetstomte på Newark har alltså stått och rotat runt bland mina tvättpåsar och behåar efter sprängdegsgubbar och detonatorer, knark och djävulskap.

Jag tittade på lappen, och från lappen till den väska jag nu håller på att packa, och kunde inte låta bli att tänka att hen nog haft roligare på jobbet om det var den väskan hen fått packa upp – för nu packar jag i alla fall lite roligare grejer än klädtrasor och hårtorkar. Nu är det mer suspekta limburkar, pulver (tapetklister) och mystiska mojänger (pärltänger, bigben och och tejprollers).

Ni anar vad som är på gång, va? Jovars, nu vankas galenskapernas galenskap – pysselträff! Tre dagar på ett vandrarhem i ödemarken, 20 kvinnor vid fullbelamrade långbord i en sal kantad av fullpackade verktygsväskor, dignande materiallådor och toppmodern utrustning som tooltime-nördarna i hemmafixar-TV blott kan drömma om… Har du aldrig varit med om det, kan du aldrig göra dig en föreställning. Men det är väldigt roligt!

Jag tänkte tidigare idag att jag borde rubricera detta blogginlägg ”Ur askan i elden”, för i jämförelse med mitt förra stillsamma och reflektiva inlägg, förbyttes tillvaron mycket raskt i veritabelt kaos, då väskor skulle packas ur, smutstvätt processas och nya väskor packas för nya äventyr. Men det är ett lyckligt kaos och jag kaosar på med ett säkert synnerligen fåraktigt flin från öra till öra.

Idag gav jag till och med fan i min utlovade sociala medier-fasta, och hängde halva förmiddagen på fejjan, ystert packsnattrande med tjejerna jag ska pyssla med i helgen. Det är två år sedan jag var med på den här träffen (som är en årligt återkommande tradition), men snacket gick som om vi sågs senast i förra veckan. Det var en skön känsla, obetalbar.

Enligt uppgift ska det finnas wifi på vandrarhemmet, så planen är att kunna liveblogga galenskapen den här gången, och inte fresta ert tålamod med fler gamla skafferirepriser bafratt jag reser bort igen.

Stay tuned…! 🙂