Min tanke var att ni skulle få lite finstämda höstbilder från en trevlig tysk tradition idag:

Varje år vid den här tiden brukar det arrangeras Laternenumzug där barn och vuxna går längs gatorna med kulörta papperslyktor i händerna och sjunger om att tända ljus i mörkret. Första tyskåret var vi med i ett lykttåg tillsammans med yngstingens dagis, och i år tänkte jag att det kanske är sista gången vi är här och kan vara med, så jag bestämde på ren impuls att vi skulle gå med. Förra året såg vi tåget från balkongen och barnen var lite ledsna för att vi missat det – men i år hade jag koll, här skulle inte missas något!

Det var bara det att det berömda Hamburg-vädret bestämde sig för att gästa lanterne-tåget det också – med piskregn och snålblåst. Kameran var bara att glömma, jag hade fullt upp med att hålla ordning på paraplyet som ville blåsa bort hela tiden och barnen som kämpade med sina allt blötare papperslyktor.

Fast jag var tvungen att skratta lite, för där gick vi – ett hundratal huttrande barn och vuxna, med slokande blöta papperslyktor (de flesta med elektriska ljus, alltid något…!) genom vattenpölar och lervälling, efter polisens tappert spelande marschorkester och – en brandbil som ledde karavanen. För den händelse att någon papperslykta skulle fatta eld… i hällregnet.

Förlåt, men det var faktiskt lite roligt – även om kringvarande föräldrar verkade ha svårt att se vad jag gick och skrattade åt!