• En natt och en dag i Wien – i 39 graders värme. Vi höll oss i Pratertivolit, nära skugga, glass och kylda drycker tills kvällssvalkan (ca 35 grader) infann sig.
• Inför avfärden mot Italien samma kväll, spred vi glädje och gamman hos det vaktbolag som möjligen tittar på övervakningsfilmerna från garaget tre våningar under centrala Wien där vi hade Saaben parkerad, genom att flaskduscha i iskallt, medhavt mineralvatten för att skölja bort svett och stadsdamm…
• Halv tre samma natt förundrades vi över trafikstockningen på Autobahn. 0 km i timmen och folk traskade omkring som om motorvägen var vilken gågata som helst. Mitt i natten…!
• Efter två sovpauser i bilen och en kopp vattvälling med lätt doft av kaffe till frukostcappuccino någonstans i södra Österrike, konstaterade vi att vi inte är 20 längre och anlände till Caorle på förmiddagen. Då Saaben skulle lirkas in på härför avsedd frimärksstora garageplats uppdagades att varningslampan som täbts hust som vi rullade in i vår semesterby åsyftade en pajad framkykta. Vi tackade försynen att den inte gått under natten, på Autobahn, åtminstone.
• Påföljande morgon upptäckte yngste sonen den hårda vägen att varmvattnet i kranen blir väääldans hett. Utflykt till köpcentrum resulterade i såväl billyktor och förband. (Lugn, lugn, han är okej.)
• Om aftonen vid kvällsvarden, slocknade ljus, luftkonditionering, vattenttryck och lite andra förnödenheter. Vi skattade oss lyckliga att ha hunnit stöka undan dusch och middagsbestyr och gick ut för att köpa glass på stan, 20 minuters promenad härifrån. Vid 23-tiden sitter vi på en kajkant och äter glass – då staden slocknar igen. Jag menar HELA stan, beckmörk. Vi hann famla oss halvvägs hem innan strömmen kom på igen.
• Igår var vi på stranden, trots att det var molnigt och utlovat regn på eftermiddagen. Varmt var det ju ändå. Vi såg molnen och beslöt gå hem tidigare… Och just då kom vinden. Vi halvjoggade hem medan vinden sköt tallbarr och sand i ansiktet på oss, skyltar blåste omkull och små barn föll av sina cyklar. Men vi hann hem före regnet… nätt och jämnt.
• På kvällen hade det klarnat upp och vi fick besök av svärmor som semestrar i grannorten. Just som vi köpt glass till hela sällskapet fick vi se mörka blålila moln med oroväckande hastighet torna upp sig över stan. Så då fick vi halvjogga hem en gång till samma dag, denna gång med åskviggarna blixtrande över huvudet. Även nu hann vi nätt och jämnt hem före regnet. Värre var det för svärmor och hennes man som hade 5 mil att köra. De överlevde och var nöjda med det, men värre väder har de aldrig kört i, hälsar de.
• Själva kunde vi avnjuta resten av ovädret från balkongen, med ett glas Lambrusco och en trave salta kex. Funkade fint.
• Idag har vi badat, solat, fikat och ätit glass. Bara så. Fan tro’t, liksom…?