Här är den. Den Ultimata Tysklandssouveniren jag pratade om igår:

Det känns helt sjukt. Ett tyskt körkort, med mitt namn och mitt fejs på. Något jag aldrig, aldrig trodde jag skulle få se. Om du så hade frågat mig så sent som för en månad sedan hade jag inte trott på det. Men där är det.

Jag antar att jag kan skaffa ett svenskt körkort när vi flyttar hem igen – å andra sidan lär jag inte vara tvungen att göra det. EU som EU…? Vi får väl se om andan faller på nån gång innan 2028, när kortet annars måste förnyas nästa gång.

Så nu har jag definitivt en synnerligen personlig souvenir från Tüsklandsäfventüret. Ett tyskt körkort. Med mitt namn på. Who’d have thought…?

(Stör mig lite på att de snodde mitt gamla svenska körkort – jag hade ju velat ha det kvar. Mitt första svenska körkort ligger i någon skokartong nånstans, hade liksom räknat med att ha en obruten svit av gamla körkort där. Det skulle skickas till Sverige, sa de. Men vad ska Sverige med mitt gamla utgångna körkort till??)