Podradio ska man lyssna på nuförtiden, det är ju busenkelt via telefonen eller surfplattan eller vad man nu har för något. Jag upptäckte det där i julas, det fanns en ikon på nya mini-iPaden som jag inte kände igen, och den hette ”Podcaster”. Huh?

Jag frågade runt, vad ska man lyssna på, vad är bra? Podcast är ju radio für alle, ungefär – och det är förstås både för och nackdel.

Fördel: Utbudet! Det finns hur mycket som helst!
Nackdel: Utbudet, dvs mängderna av taffligt öh-uh-vahettere-öh-hm-dravel man måste uthärda i jakt på guldkornen.

Som sagt – det finns mycket som är bra. Men det finns också mycket eh, ”hellre än bra”-radio där, om man säger så.

Men faktum är att jag tror jag hittat en pod jag fastnat för och som känns som en keeper: Bildradion.se. Det är en pratpod, eller samtalspod snarare – hela grejen utspelas kring ett fritt samtal mellan Göran Segeholm, som driver poden, och en inbjuden gäst. Om foto, om bildkonst, om film, om kultur, om livet i största allmänhet.

Och här hålls ”öh-uh-vahettere-faktorn” på en högst acceptabel nivå, det är orepeterat, men avspänt och högst behagligt att lyssna på.

(Okej, jag har inte lyssnat på 43 avsnitt sedan jag snubblade över den här podden i förrgår, det ska jag erkänna. Men de avsnitt jag har hört har varit bra, okomplicerade. Behaglig bakgrundsradio – och inspirerande, trots att fotoradio låter lite som en motsägelse…! Blir någon förresten förvånad om jag säger att jag började med det avsnitt som heter Tyska för invandrare…?)

Liten anekdot om Göran Segeholm

Första terminen här i Tyskland läste jag den kurs i Foto/Visuell kommunikation på Högskolan i Jönköping som Göran var/är lärare för. Min kompis Göran hade läst den tidigare, och jag hade frågat honom i förväg vad han tyckte. ”Jo den är väl bra”, tyckte han, ”fast föreläsaren kan bli lite seg ibland”.

Jaha, tänkte jag – men ”lite sega” kan väl de flesta föreläsare kännas ibland, det hör lite till föreläsningars natur, så det var väl inte så mycket mer med det. Sen började kursen och jag bänkade mig vid datorn för första föreläsningen, featuring denne Göran Segeholm som jag tidigare bara läst texter av…

Och jag höll på att skratta ihjäl mig.

För jag tycker att Göran Segeholm och min kompis Göran låter ungefär precis likadant*…! De har samma dialekt, liknande röster och intonation och samma lite dröjande sätt att tala och uttrycka sig. Samma behagligt dröjande sätt att tala och uttrycka sig kan jag säga, så behöver ingen oroa sig för att jag sitter här och är oförskämd mot någon.

Nu i tisdags var det samme kompis-Göran som postade en länk nånstans så att jag hittade Bildradion, featuring Göran S. Och jag tycker fortfarande att de låter nästan likadant…!

Någonstans – om så bara i mitt eget huvud – är en cirkel sluten.

***

*) Jag tror att hur vi människor i allmänhet uppfattar och kategoriserar röster och uttryck är ganska subjektivt, så oroa er inte om ni känner herrarna i fråga, och inte håller med mig. It’s all in my head, and I know that.

Men ändå. Jag tycker att det är en rätt rolig liten historia i alla fall!