”Det språk vi väljer, de handlingar vi utför, det samhälle vi skapar – allting loopar tillbaka och bidrar till att forma oss alla. Och våra ord. // Så jag tror inte på kollektiv skuld, men jag tror på gemensamt ansvar.”

Idag ska jag göra det lite enkelt för mig, genom att helt enkelt luta dagens inlägg mot någon annans ord. För Malin Nävelsö fångar och belyser exakt det jag bara lyckades famla efter igår – strukturer som går i varandra och ett hat vars rötter går djupare än ”bara” de synliga yttringarna.

”Tänk er att vi har de här två matriserna: en där hat har blivit en grundläggande struktur. Och en där kvinnoförtryck är en grundläggande struktur. Vrid dem nu lite och se hur mörkt det blir.”

Nöj dig inte med citaten här, läs hela texten. Gör det! Det är den värd, både texten i sig – och ämnet. För det handlar inte om ”dom”, de där hatarna, en särskild slags människor vi kan peka ut och ta avstånd ifrån. Det handlar om oss allihop. Det är vårt samhälle – vårt gemensamma ansvar.