Ljuset! Jag ser ljuset!
Livsandarna har återvänt från dödsförkylningens mörka rike, och jag har hopp om överlevnad! Jag går förstås fortfarande och nyser och hostar och pimplar skållhett te som knark, men jag känner mig åtminstone som mig själv igen – det är en bra start.
Dessutom har jag, möjligen i återuppvaknandets gyllne klarhet, bestämt mig för en slags infallsvinkel på lyrikprojektet, så idag lämnar jag er med dessa korta rader, för att se varthän poesin kan tänkas bära mig. På återhörande!
***
Vad gäller det yttre ljuset är det väl en smula värre – bilden är från i lördags, från den där promenaden just innan förkylningseländet bröt ut, men jag tyckte att den passade som awakening-illustration.
I själva verket har vi idag typiskt februariväder. Snöblandat regn, need I say more? Tur att man har sol i sinn’ i alla fall…!
