Sista kursböckerna

Nu är sista texterna inskickade, sista diskussionsinläggen om kurslitteraturen postade och allt jag behöver göra innan sommarlovet är att invänta respons och betyg från handledaren. Jag tycker att det är ganska skönt – men samtidigt infinner sig samma pirrande ängslan nu, vid tröskeln till 40-strecket, som på barndomens kyrktrapp, just som Den blomstertid klingat ut sina trötta orgeltoner. Det ÄR något visst när saker tar slut – även om man gått och väntat på slutet, sett fram emot det och svurit över varje minuts väntan på det. När det väl kommer… ja, då sitter vemodet där som en smäck.

Nu är det förvisso ett mycket litet slut – i livsperspektivet betraktat – som jag står inför just nu. Man får väl hoppas att jag vuxit ur vemodet tills det Stora Slutet nalkas… 🙄

Hursomhelst. Det här är de två sista böckerna på barn- och ungdomskursen – eller åtminstone de sista som jag inte skrivit något om än. Jag tänker inte ge mig på några regelrätta recensioner – men jag vill nämna dem i alla fall.

Förresten så har jag redan nämnt Åsa Anderberg Strollos Bryta om – när jag skrev och klagade på kursernas stora koncentration kring ”misärskildringar”. Bryta om var en värdig ”grand finale” på den trenden, vågar jag påstå. Men den var förstås bra – det är egentligen inte enskilda böcker jag klagar på när jag raljerar om misärlitteratur, utan hur en bok som inte skildrar stort lidande aldrig verkar ha någon sportslig chans att nå de finare salongerna – medan misärskildringarna ofta kan vara rätt mediokra, rent litterärt, och ändå både uppmärksammas och anses som ”god litteratur”.

Som sagt – jag gillade Bryta om, trots dess nattsvarta berättelse om en sextonåring som lever ensam med sin svårt psyksjuka mamma. Och hon är verkligen ensam. Hennes pappa är distanserad och egocentrisk (just relationen mellan flickan och hennes pappa är en av bokens verkligt svaga länkar – jag blir aldrig klok på honom), lärarna upptagna med sitt och hennes mamma då… Ja, hon borde verkligen vara inlagd på sjukhus.  Den boken lever kvar i mig, fast det nu är minst en månad sedan jag läste ut den. Den berörde mig – utsattheten och kampen, en späd sextonåring som kämpar, mot alla förutsättningar som vi andra tar för givna. Ett BARN, som inte förstår att hon får lov att vara ett barn, att hon får lov att be om hjälp – och ingen finns där för att tala om det för henne heller.

Svenska för idioter… tyckte jag lite mindre om, trots att titeln var så lovande. Den känns rörig, osammanhängande – och framför allt konstruerad. Det känns som om författaren egentligen skrivit en lärobok, ett diskussionsunderlag – jag har inte undersökt saken, men jag skulle inte bli förvånad om förlaget också gett ut en lärarhandledning till den här boken. Den var lätt att läsa, och berättelsen följer många spår som lockar mig att fortsätta för att få veta ”hur det går” – men jag köper inte berättelsen. Jag köper inte karaktärerna heller- inte någon av dem egentligen. De tycks mig tunt tecknade karikatyrer som saknar trovärdighet. Inte minst de vuxna har det där karikatyriska draget, alltför hårt renodlade arketyper.

Så. Nästa termins kursböcker är redan beställda – jag chansar på att jag kommer in, fast jag antagligen inte borde göra det. (Jag har meritvärde 19.02, förra årets sist antagna hade 18,97 (första antagningen) respektive 18 (andra antagningen), har jag för mig… Hårfina marginaler!) Däremot tvivlar jag väl på att de böcker jag kommer att läsa under nästa kurs har samma potential för intressanta (?) recensioner som årets litteraturlista:

  • Grafisk kokbok 3.0
  • Photoshop CS5 Bible
  • Effektiv visuell kommunikation
  • Användbarhet i praktiken
  • Designing interactive systems
  • Smashing wordpress

Vi får väl hoppas att jag hinner läsa lite annat också. Det slank med en och annan bok i kurslitteraturbeställningen, så – lästyg finnes!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *