Det ska jag bli imorgon, rund under tofflorna alltså. Eller rättare sagt under de vetenskapligt utvecklade, högteknologiskt utformade och kliniskt testade jumpadojj-sulorna. Nej, det är inte MBT-skor. MBT-hyllan dignade under flertalet modeller till facila priser mellan € 175 (fast då var det sandaler) och € 240, samtliga fasansfullt obekväma, som vore de gjorda i masonit och inte skinn.

Jag provade även en variant från Puma, men den var å andra sidan som att ikläda foten överkokt spaghetti, så den kändes inte heller som en vinnare.

Det gjorde den här. Det var lite som i sagan om Guldlock och de tre björnarna faktiskt – efter masonitskor och överkokt spaghetti kom den här, och var precis lagom. Inte för hård, inte för mjuk, inte för vinglig, inte för platt.
Tricket med runda skosulor är alltså att det tränar småmuskler och ”tvingar” en att skärpa upp hållningen – för att hålla balansen, helt enkelt. När jag gick hos sjukgymnast när ryggen hade brakat ordentligt 2007, pratade de mycket om den sortens lite mer subtil träning – som komplement till vanlig träning förstås, beroende på i vilket skede av rehabiliteringen man befinner sig. Bland annat fick jag en övning som gick ut på att balansera (liggande) på ett hoprullat badlakan på golvet, och därifrån koordinera enkla arm- och benrörelser. Oerhört simpelt – men tydligen oerhört viktigt. Och effektivt tror jag – fast jag har ju då varit dålig på att fortsätta med de där övningarna, förstås.

Men jag tänker mig att de här skorna följer samma idé, och eftersom jag ändå behövde bättre skor för mina dagliga rundor mellan hem/skola/dagis, så tänkte jag att jag skulle testa i alla fall. Det blir spännande att se hur det ”går”…!