…känns det som idag. Som en uppblåst ballong man släpper iväg så den susar runt i rummet några varv innan den, platt och sladdrig, pyser ihop i ett hörn.
Ni minns sova-mer-projektet jag skrev om häromkvällen? Jo, alltså – jag gick och lade mig tidigt igår, läste en stund och däckade raskt efter att jag släkt lampan. Och Sleep-appen på telefonen blinkade så tjusigt 7 timmar och 18 minuter i morse. Å andra sidan har jag sovit som en kratta i alla fall – mardrömmar, vaknat, vänt och vridit. Jojo. Människan spår och Gud rår – som nån sa.
Och idag tillbringades dagen i soffan med varm vetekudde mot dumryggen som behagat vakna och göra väsen av sig – med förnyade krafter. Vetekudde är bra – fast det är eländigt att behöva den.
Nåväl. Imorgon är en annan dag – som nån sa…
