Högen med papper, kartongbitar, nålar och en trådrulle har förvandlats till en rätt prydlig bok, om jag får säga det själv. Det var rejält mycket svårare att göra en stor bok (16 x 24 cm) än den lilla jag gjorde för någon vecka sen (som var ca 10 x 15 cm) – ett smärre elände att hålla reda på 6 trådar istället för bara fyra, och materialet var tungt och otympligt att hålla ihop. Den första boken blev jämnare och snyggare än den här – men å andra sidan gör det inte så mycket, den här är ju bara till mig själv…!

Men förutom några fuckups med just den här boken (nej, det syns inte i bilderna – nån stolthet har jag…!) så är coptic stitch-tekniken nästan larvigt enkel, och jag är fast besluten att bli jäkligt duktig på det här.

Jag har, som jag nämnt förut, tröttnat på scrapbooking för tillfället. Jag hoppas att den lusten kommer igen, men just nu lockas jag mest av att skapa saker mer i betydelsen ”konstruera” saker. GÖRA saker, bygga saker. Typ böcker. Typ förpackningar. Typ… Ja, inte vet jag. Jag har en idé till en slags skulptur, men jag kan ingenting om hur man gör skulpturer (min pappa är en hejare på det, men tyvärr är den kunskapen inte genetiskt transfererbar…), så det känns som ett långtidsprojekt.

Det är väl lite typiskt mig. Jag lockas av läro- och experimentprocesser. När jag kan något – då förlorar det charmen. Det är på något sätt lärandet i sig som lockar mig – inte att upprepa det jag redan kan. Och det är ju egentligen en rätt trist inställning till saker och ting – eller åtminstone besvärlig. Det ska hela tiden något nytt till, för att intressera mig.

Nåja. Flavour of the week heter alltså coptic stitch och är en karamell som ska få vara länge!