Boklängt: ”Grejen med verb” av Sara Lövestam

Jag älskar att plugga lingvistik. Det är banne mig bland det roligaste jag gjort på länge. Inte så att allt går lekande lätt och kunskapen faller som av sig självt på plats i en inre struktur som liksom bara suttit och väntat på att jag skulle hitta språkstudiefacket och börja hälla in rätt fakta i huvudet… Alls icke. Bitvis tycker jag att det är skitsvårt, abstrakt och en herrans massa krångliga termer som jag ideligen blandar ihop och inte kan hålla isär.

Men det är roligt.

Och just som jag anade och hoppades i somras när jag äntligen började våga glädjas åt att komma in på kursen, anknyter kursen mycket fint till saker jag läst och ägnat mig åt tidigare. Saker faller på plats.

Men visst – jag jublar inte av lycka åt alla delar av språkvetenskapen. Grammatik är en sån grej. Satslära. Particip. Jag köper mängder av grammatikböcker, men antingen är de för svåra och komplicerade för mig, eller också har jag ändå inte hunnit läsa in dem än.

Men skam den som ger sig. En till har jag beställt. Den väntar på mig när jag kommer till Sverige i helgen: Sara Lövestams Grejen med verb (Bokus, Adlibris).

Jag vet inte så mycket om den, men en av mina käraste språknördvänner rekommenderar ungefär allt Lövestam skriver, och har redan hunnit prata om den både länge och väl.

Bara läs om den! Visst känns det väl lite som den ultimata grammatikboken för språknördar som inte bara behöver damma av grammatikkunskaperna från grunden, utan även behöver bekräftas och peppas till tilltro på att de grammatiska uppenbarelserna faktiskt väntar där, på andra sidan Sisyfosberget av snårig terminologi och sedan länge glömda satsläror.

Sen lär jag väl bli tvungen att plöja traven med mer formella grammatikor jag köpt på mig det senaste året också, men när jag läst den här kanske jag faktiskt gör det med något större glädje…!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.