Om matglädje och en himmelsk sörja

20140213-213335.jpg

Någon matfotograf blir det aldrig av mig, den saken kan vi nog vara överens om. Men den här sörjan måste faktiskt ändå visas upp för världen, på det att man må sjunga hymner till dess ära och fälla tårar till dess minne – för det här var banne mig det godaste jag ätit på länge. Därtill både hemlagat och vegetariskt – bara en sån sak.

Säg inget till min familj för jag tror inte de märkt något ännu – men sedan några veckor tillbaka har vi en köttfri dag i veckan här hemma. Det är en tanke jag haft länge, men som känts svår eftersom jag är så förbålt dålig på vegetarisk mat. Köttfritt – vad äter man då, liksom…? Så det har varit en slags process, kan man säga – och jag tror att den egentligen inleddes redan förra året, när jag började planera måltider utifrån vilken grönsak jag ville ha som ”tillbehör”. (Egentligen är det ju en definitionsfråga – vad som är tillbehör till vad, menar jag…)

Förut hade jag utan att reflektera alltid utgått från köttet. Idag blir det nåt med köttfärs, igår var det fisk. Imorgon blir det kyckling – och så vidare. Och jag var helt värdelös på att komma på vad jag skulle ha till.

(Tänk vad enkelt det måste ha varit att laga mat för 30 år sen eller så, när mat = kött, potatis, sås…!)

Sen gav jag mig fan på att vända på det där. Började göra ugnsrostade grönsaker, och fundera på vad jag hade hemma som jag kunde ha till det. Experimenterade med sallader, brysselkål, soppor… Ja, helt enkelt började utgå från grönsakerna. Och nu, helt plötsligt, kändes det inte så svårt att kliva över till en köttfri dag i veckan. Varje vecka. Inte schemalagt vilken dag i veckan det ska vara, så styrd orkar jag inte vara. Men någon dag, måndag till fredag, lagar jag vegetariskt.

Och idag blev det alltså denna ljuvliga indiska kikärtsgryta, vars recept jag tydligen plankat från en väninnas facebookpostningar och skrivit ut utan att ens reflektera över det. I förra veckan, medan jag stod och rörde i Lotta Lundgrens blomkålssoppa med päron och ingefära (som jag faktiskt inte blev så förtjust i, måste erkännas…) fick jag se receptet sitta där, fixt och färdigt i min receptpärm. Tjahapp, tänkte jag. Då blir det kikärtsgryta nästa vecka då. Och det blev det. Himmelsk var den. Så där så att jag längtar efter att äta resterna till lunch imorgon…!

Och så tänkte jag på – medan jag rörde i min indiska gryta och kände doften av kryddor och kokosmjölk fylla både näsa och själ – att det ändå är ganska fantastiskt att en gammal ätstörning som jag kan utveckla en sån äkta matkärlek. Jag vet inte om ni riktigt kan förstå hur stort det är, men det är det. Stort.

Även bortsett från den lilla detaljen – jag har ju alltid avskytt att laga mat. Suckat, pustat, våndats. Undvikit om möjligt. Sett som ett nödvändigt ont när jag inte lyckats slingra mig ur det. Försökt hitta minsta motståndets väg genom eländet. Jag är fortfarande inte någon expert direkt – idag blev maten fantastisk, förra veckan blev den eh, inte det. (Och den blir fortfarande bäst om jag ger fan i att experimentera, utan håller mig till receptet…)

Men jag tycker att det är roligt. Planera, hitta ett recept som verkar spännande, handla hem råvarorna jag behöver… fan, till och med själva hackandet och grytrörandet är roligt på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle komma på mig med att tycka…! Åkej, inte varje gång kanske, men oftare än någonsin.

Om någon mer vill äta himmelsk kikärtsgryta, kommer receptet här:

2 gula lökar
3 klyftor vitlök
1 röd chili (jag uteslöt den för att barnen skulle äta maten)
1 msk riven ingefära (jag tog malen, eftersom jag glömt köpa färsk)
2 kanelstänger (jag tog 1)
1 tsk kardemumma
2 tsk gurkmeja (jag uteslöt den, gillar inte gurkmeja)
1 tsk garam masala
1 tsk curry
400 g krossade tomater
1,5 dl cashewnötter
400 ml kokosmjölk
2 grönsaksbuljongtärningar
400 g kikärter på burk
1 färsk broccoli
0,25 blomkålshuvud (jag uteslöt broccolin och körde i ett helt blomkålshuvud)
250 g körsbärstomater (jag uteslöt dessa pga glömde…)
130 g bladspenat (jag tog fryst och dubbelt så mycket, pga läste fel*)
2 msk tomtapuré (glömde jag också)
ev sambal oelek
salt och peppar, koriander (guess what…!)

Börja med att mixa nötterna och tomatkrosset med stavmixer. Hacka lök och chili fint, riv ingefäran. Fräs löken, chilin och ingefäran i olja, pressa i vitlöken. Krossa kardemummakärnorna och tillsätt dem, tillsammans med övriga kryddor. Låt fräsa en stund. Tillsätt sedan tomatröran, kokosmjölken och buljongtärningarna. Låt koka upp, tillsätt sedan kikärterna och grönsakerna. Låt koka ca 10 minuter. Skölj spenaten och rör ner i grytan, låt koka några minuter. Smaka av med salt, peppar och sambal oelek. Strö färsk koriander över grytan innan du serverar, gärna med bröd.

*) Ja, ni ser. Det går bättre om jag ger fan i att experimentera, men även att följa ett recept är en relativ historia när jag är inblandad…!

2 comments
  1. Låter gott, och jag älskar recept med inbyggda justeringar. Just sådana där kommentarer – jag tog dubbelt, jag hoppade över … det blev gott ändå … det är det enda som kan ge mig lust att laga mat! Hurra för dig!

    1. Haha – jamen då ska du verkligen laga mat tillsammans med mig, för här är det ”oj” och ”hoppsan” mest hela tiden…! Mat är faktiskt förbluffande roligt, om man har tid att lägga på det. Jag kan ju prioritera min tid så att jag hinner lägga en timme på att testa något nytt mitt i veckan. Faktiskt. Ett privilegium, helt klart. Försöker se det som en investering, och att det kommer innebära bättre rutin (och repertoar!) även sen när man kommer hem sent och måste ”svänga ihop nåt på en kvart”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.