#blogg100: En liten hög med lästyg

BokhögMaken är besviken på min Kindle, han menar att den inte fungerar som den ska, eftersom jag fortfarande släpar hem säckvis med böcker så fort vi kommit i närheten av fosterlandet. Jag fnyser ljudligt och påpekar att äsch, den här lilla högen är väl ingenting att bråka om, och förresten är det mest barnböcker.

Som barnen förvisso är en smula för unga för ännu, och som mor gärna läser för eget nöjes skull. Men ändå. Sverigebesök betyder inköp av lästyg, så är det bara. Adlibris/Bokus-beställning i förväg, och så en repa på pressbyrån medan vi är där.

Temat för bokköpen den här gången var faktiskt grafiska romaner – en skönlitterär form jag inte riktigt fastnat för ännu. Oklart varför egentligen – för egentligen är grafiska (dvs tecknade) romaner väldigt mycket min grej, visuellt och ofta fantastiskt (i bemärkelsen baserat på fantasiberättelser).

Svenskfröken i gossarnes skola vill gärna att särskilt storsonen ska läsa böcker med ”mer text och mindre bilder”. Det vill inte han. Och då tycker inte jag att det spelar så himla stor roll vad han läser – bara han läser. Så så gör vi nu. Böckerna högst upp till höger i bilden heter Amulett, och dem köpte jag med tanken att de skulle bli lättläst men spännande läsning som faktiskt skulle locka honom att vilja läsa vidare. Tyvärr visade sig den berättelsen en smula för spännande – så vi får nog låta dem ligga ett tag.

(Fast mor kommer nog att läsa dem ändå, tror jag… De var faktiskt riktigt spännande!)

Persepolis och Kyckling med plommon av Marjane Satrapi är böcker som jag hört talas om, som andra läst och pratat om och jag hört halvhjärtat om… Men nu slank de med, och jag gillar dem också. Enkla, svartvita teckningar, ganska barnsliga, eller åtminstone naiva i sin stil, men samtidigt effektiva och tydliga i sitt språk – ja, det funkar faktiskt.

I tidningshyllan vet man aldrig på förhand vad jag kommer att fastna för. Förra gången var det tidningen Skriva som stod för den absolut starkaste inspirationen – den här gången fick den inte ens följa med. Istället stod jag och svor över att det inte fanns fler, bättre fototidningar, för just nu är det foto jag glupar över inspiration i.

Det fick bli Fotosidan Magasin, trots att den känns lite som ”skåpmat” eftersom jag är medlem på Fotosidan, och har sett en hel del av tidningens innehåll på sajten redan. (Nej, det är inte samma artiklar, på sajten publiceras nerkortade texter, tror jag – för att det ska gå att sälja tidningar även till medlemmar. Men ändå. Lite gammalt kändes det – men var ändå det bästa som fanns att tillgå i tidningshyllan.

(De enda andra fototidningarna som lockade mig där, på svenska Pressbyrån, visade sig vid närmare anblick vara tyska – så dem kunde jag ju lika gärna köpa här hemma…!)

Nåväl. Nu är såväl barnens som min bokhylla fullproppad igen, och abibliofobin kan hållas stången ännu en liten stund…!

 

4 comments
  1. Härlig samling och bra ord – abibliofobi. 😀
    Nu är jag också tillbaka från sportlovstur. Tröttare än före Värmlandsresan, men ändå nöjd med att ha varit iväg.

    1. Ja, jag känner mig också lite sliten efter sportlovet – fast på något sätt tror jag att man vilar de vanliga jobb- och plugg-hjärncellerna, och istället blir trött i andra delar av huvud – och kropp! På något sätt är man ”rekreerad” i alla fall! 🙂

  2. Låt sonen läsa vad han vill, huvudsaken är väl ATT han läser? Marcus fick läsa så många mangaböcker han ville.

    Han gillade verkligen Eva Dahlgrens böcker om Lars & Urban också, en serie om tre böcker:
    http://www.bokus.com/bok/9789164201690/lars-urban-och-pudelstjarnorna/

    Kram!

    1. Precis – så tänker jag också. För mig som läste allt jag kom över när jag var i den där åldern känns det konstigt att behöva lirka med ongen att han ska läsa överhuvudtaget, men där brås de väl helt enkelt på – eh, nån annan…! 😉

      Lars och Urban-böcker har jag helt missat – ska kika på! I april ska kidsen vara hos farmor och farfar en vecka, så då tänker jag att det kan ligga en låda böcker och vänta på dem när de kommer…! 🙂

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *