Tredje gången gillt – i Linköping för tjyven

Alright – sen torsdagskväll, mellolåtarna är upplagda på svts webbplats och jag sitter redo med late-night-snack, stretchade skrivfingrar, oömma kläder och ett glatt humör…! Nåja – jag ska erkänna att jag har en bekymrad rynka i pannan inför hela Mello-spektaklet i år. Hittills har jag inte hört något som får mig att tro att vi kommer att ha någon svensk representant i ESC-finalen i år heller.

När jag klagade på förra årets svenska låt (och tro mig, jag klagade…!) fick jag bland annat till svar att Melodifestivalen väl är en egen tävling, och att det inte gick ut på att vinna i Europa… Och ja, jo – jag förstår argumentet… Men svenska melodifestivalen är en uttagning till europaspektaklet, det kommer man inte ifrån. För min del är det inte viktigt att Sverige kammar hem Eurovisionsschlagerbucklan – men det är ju kul om vi får vara med i alla fall. Som på den gamla goda tiden, ni vet…!

Nåväl – imorgon går delfinalen av stapeln i en av mina forna hemstäder… och tja, så blir det ju för övrigt nästa helg också, när festivalen angör Malmö. Men det tar vi då – imorgon gäller Linköping!

1) Linda Sundblad – Lucky you Det allra första jag tänker är att ”oj, men den här har vi ju hört förut”. Jag skriker inte plagiat, jag har ingen aning om var jag eventuellt hört de där tonerna förut – men när jag lyssnat färdigt på klippet måste jag säga att de takter som lät bekanta, också var de mest njutbara…

2) Simon Forsberg – Tid att andas Den här balladen kan inte riktigt bestämma sig för om den ska vara svulstig eller gullig… och landar därmed lite pladask mittemellan, varken eller.

3) Sara Lumholdt – Enemy Det är inte många av tonerna i 60-sekundersklippet som håller utan att svaja eller halka helt på sniskan – men ska jag vara ärlig vet jag inte om det egentligen hade hjälpt om någon säkrare vokalist hade tagit sig an den här låten… ”Don’t quit your day-jobs” – gäller både sångerska och låtskrivare i det här fallet.

4) The Playtones – The King Äntligen något man inte behöver skämmas för… Här vaknar jag faktiskt till litegrand och blir på lite bättre humör. Inte så att jag börjar hjula genom lägenheten och jojka av ohöljd schlagerlycka – men en försiktig förväntan inför lördagskvällen infinner sig. Hoppas att de sköter sig på scen!

5) Shirley’s angels – I thought it was forever Hoppla. Shirley Clamp på nya äventyr, minsann… Det hade jag missat, faktiskt – där ser ni så påläst jag är i år…! Låten är inte helt oäven, men de kunde fokusera mer på sången än på dans och hårvift. Jag blir yr i huvudet av att se dem, jag.

6) Sebastian – No one else could Jag kan inte hitta något fel på den här låten. Killen sjunger helt okej, har närvaro och kamerakoll fast det är filmat på en tidig repetition, låten är upptempo går säkert att dansa till om man sysslar med sånt… Men hu, så trist. Trist att jag vid det här laget i tävlingen både hunnit sätta på kaffe och springa på toa flera gånger om, annars hade jag haft en given pauslåt här.

7) Sara Varga – Spring för livet En visa, tydligt inspirerad av Caroline af Ugglas Snälla, snälla från 2009. Det som gjorde att Caroline af Ugglas besynnerliga låt funkade och faktiskt till och med gick hem, var Carolines förmåga att leverera trovärdigt och med närvaro. Sara Varga kommer inte ens i närheten med sin visa – och det är nog ett måste om man ska komma någon vart med en visa i såna här sammanhang. (Jag skulle kunna dra en parallell till förra årets ESC-vinnare också – tyska Lena Meyer Landrut. En besynnerlig låt som funkade – tack vare sångerskans närvaro. Nej, jag gillar den inte – men jag ska ge henne såpass cred i alla fall…!)

8 ) Eric Saade – Popular Ja, man behöver ju knappt höra låten för att veta att den går till Globen. Och jag har faktiskt ingenting emot det. Det är inte min melodi för fem öre – men på ren walk-over, så…

Hamburgarjuryns prognos för lördagskvällen, till sist: Eric Saade och The Playtones direkt till Globen, Shirley’s angels och… vilken som helst, faktiskt.

***

Alltså, allvarligt. Det är lite roligt att vara elak. Och en del av charmen med Melodifestivalen är ju att få vara lite elak, lite spydig mot de ehm, mindre lyckade bidragen. Men… det är ju bara roligt om elakheten kontrasteras mot iver och entusiasm – för något annat bidrag i tävlingen. Nu är det bara åtta låtar kvar att hoppas på.

Rynkan mellan ögonbrynen sitter som en smäck.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.