Schneekaos

Jag hade liksom redan dagens bloggpost färdiguttänkt och halvt formulerad i huvudet – baserad på en rolig bild jag tog med Fånen efter min tysklektion idag. Just att blogga kring en bild, som dessutom illustrerar tyskhet (uttryckt på ett sätt som nog många ändå uppfattar som ganska svenskt, vilket gjorde det hela ändå roligare) – gifte sig så fint med gårdagens blogginlägg, tyckte jag. Upplägget var klockrent.

Sen – slog blixthalkan från helvetet till.

Jag skämtar inte – ni som kör omkring på saltsandade svenska vägar med dubbdäck på 4WD-kärrorna ska överhuvudtaget inte ta ordet blixthalka i edra ädla munnar. En halka som idag har jag aldrig kört i öht!

Jag minns för ett år sedan, när vi höll på att åtminstone mentalt förbereda oss inför flytten hit, jag läste #HH-hashtaggar på twitter och tänkte ”Herregud vad de gnäller för att det är lite halt – kan de inte köra bil, eller??”.

Jorå, köra bil kan de nog (även om Berlinarna lär vara rörande överens om att Hamburgarna inte kan köra bil… har jag hört) – men ordentliga vinterdäck (läs: dubbade) är ju för tusan förbjudet här. Man är inte lika kaxig när bilen kanar som en vante kors och tvärs över vägbanan, kan jag meddela.

Färden till lillsonens dagis, som normalt tar en knapp kvart, tog idag dryga halvtimmen. Ingen bil körde snabbare än 20 km/h, ändå var det sladd och slir för hela slanten. Längs vägen bevittnade jag åtminstone två tillbud med plåtskador som följd, en tant som gjorde praktvurpa på övergångsställe samt höll själv inte på att ta mig ur den lilla fördjupningen av ett brunnslock i gatan.

Schneekaos, som sagt. (Fast egentligen var snön i sig inte särskilt besvärlig – det var das Eis under snön som var förrädisk…!)

Storsonen fick transporteras hem från luciatåget i St Michaeliskyrkan av en god vän som har barn i samma klass. Och istället för tennisträning blev det en uppsluppen varm choklad-fika hemma hos oss, sedan väl alla var lyckligt hembärgade och Saaben åter i tryggt förvar i tief-garaget. Ohne plåtskador.

Och sen kom jag av mig med att visa upp och raljera kring den tyska ”arga lappen” som  jag fotograferade av på Volkshochschule-muggen. Så den får ni helt enkelt vänta lite grand på.

***

Förresten – när jag nu ändå visar bilden: Det där är min gata. Jag bor ungefär vid andra rödljuset på bilden. Så… sådär ser det ut hemma hos mig! 😉