Kanske är det så att jag bara ska låta det där med bloggande bli vad det en gång var, ett planlöst fabulerande, småskrävlande och anekdotförtäljande. Kanske är felet med mig är att jag helt enkelt tänker för mycket? Just do it, damn it! Eller…?

Med det sagt skulle jag ju faktiskt kunna kosta på mig en liten statusrapport om läget här och nu. Det här – som ni redan märkt – lite mycket nu. Jag läser delkurserna Introduktion till digital grafik och Systemering med användarfokus, vilka båda är mycket seriöst och intensivt upplagda, den förra med inlämningsuppgifter som ska lämnas in varje vecka, den senare examineras med hjälp av ett stort projektarbete i grupp.

Och ja, grupparbetet genomförs helt på distans. Min grupp är spridd mellan Hamburg, Trollhättan, Göteborg, Stockholm och Halmstad. Det är liksom det som är kruxet. Har du grupparbetat via Skype nån gång? Det går – men det är knappast något jag vill rekommendera. Jag som är road av gruppdynamik och socialpsykologi och sånt där, brukar lyckas se det komiska i det hela under åtminstone de första dagarna i veckan. Men framåt torsdagen och fredagen, efter ändlösa projektmöten via Skype, är energidepåerna tömda och exakt vad maskineriet egentligen går på under de dagarna vet jag inte så noga. Adrenalin, möjligen.

På något sätt äter det där grupparbetet upp all ordinarie arbetstid, så att jag mestadels får sköta grafikkursen på nätter och helger – trots att jag egentligen är för trött. Vilket i sin tur leder till att jag inte tycker att jag hinner lära mig det jag skulle vilja lära mig i den kursen. Meningen är väl att man ska ”gräva där man står” – många av kurskamraterna har betydligt mer förkunskaper om grafikprogram och hur man jobbar med dem än vad jag har – men det finns också de som kan betydligt mindre än jag. Tanken är – tror jag – att man ska lösa uppgifterna utifrån sin egen förmåga, men glupsk på kunskap som jag är, vill jag givetvis spurta ikapp de mer rutinerade av mina kurskamrater, och lära mig allt som de redan kan och lämna in felfria lösningar utifrån vad som överhuvudtaget är möjligt att göra.

På en vecka. Parallellt med de ändlösa projektmötena i den andra kursen. Ja, ni hajjar ju. Jag är frustrerad och urförbannad på att inte kunna styra över min egen tid, och minst lika frustrerad över allt som jag verkligen vill lära mig i den andra kursen – men inte hinner. Inte för att jag nödvändigtvis jämför mig med vad andra kan, men… Jag vill ju givetvis lära mig allt som överhuvudtaget är möjligt att kunna. Allt om Photoshop, typ.

Det blir ju en del.

Och mitt i detta krånglar El Maco fortfarande.  (För nytillkomna läsare: El Maco är min dator. Han heter så. Och ja, han är definitivt en ”han”.) I veckan måste han in på verkstan – igen. Har jag tid att vara utan dator ett par dagar, mitt upp i den här kurssörjan jag försöker hålla näsa över ytan på? Nej. Men vad gör man? Man lämnar in datorn på service för tredje gången för samma fel, och man fantiserar intensivt om en 21,5-tums iMac med 2,8 gHz i7-processor, 1 TB hårddisk och 16 GB RAM.

Nåväl. Jag skönjer nu ljuset vid tunnelns slut – åtminstone vad gäller det tidsslukande Skype-grupparbetet. Två veckor till deadline. Sen en veckas VG-hemtenta och tredubbla grafikinlämningar (joru, måndag, onsdag OCH fredag i sista veckan – nån har tänkt till ordentligt där) – sen är första blocket över.

Sen väntar delkurserna Grundläggande webbdesign samt Vektorgrafik och animering. Jag ser fram emot att få sitta och nörda med de där kurserna i min ensamhet framför El Maco, och principiellt vägra öppna Skype igen före 2012…!