Jag fegade häromdagen – eller snålade kanske. En del av min själ är fortfarande sur på mig, även om plånboken förnöjt andas ut. Jag höll nämligen i den här boken – men köpte den inte:
Ni som hängt med ett tag har redan bland annat här och här läst om min ohöljda fascination för Brian Dettmer och hans fantastiska skapelser av utskurna boksidor. Jonathan Safran Foers bok Tree of Codes är som en litterär förlängning (eller parallell?) till Dettmers bokskulpturer. Ur en av sina egna favoritböcker har han, utrustad med skalpell, skurit fram en ny berättelse, ett nytt verk är skapat ur det gamla.
Så varför köpte jag den inte, när jag nu i princip snubblade på den idag, livs levande, fysisk och bläddringsbar?
Jag vet inte. Jag skyller på snålhet – den kostade drygt €30 – men egentligen kändes det mer som feghet. Jag kunde väl ha skämt bort mig med en bok även om den kostade €30, om jag verkligen ville ha den. Förutom bokens parallell till Dettmers konst, är ju Safran Foer i sig en författare jag lovat mig att läsa mer av. Men det var något när jag bläddrade i boken som höll tillbaka. En känsla av att jag hellre behåller visionen om denna underbara skapelse, än köper den och löper risk att bli besviken, upptäcka att den är så svårläst att jag inte förstår vad den handlar om. En rädsla för att bokens idé ska överträffa själva verket.
Så jag lämnade boken där jag fann den. Tills vidare. Kanske blir dragningskraften för stor till slut, något brister och jag rusar som en besatt furie genom stan för att köpa boken trots allt. Det är faktiskt inte alls omöjligt.