Min hjärna känns kokt. Nej förresten, inte kokt – snarare friterad eller hårt vändstekt med knaprig yta. Efter en enda ynka introduktionsvecka, som egentligen, vid en hastig anblick på schemat inte var så betungande. Egentligen.

Men det är nya system – dessutom olika gränssnitt och kontaktytor för de båda delkurserna (trots att de ges vid samma högskola. Onödigt med samordning, liksom…) – och nya människor, ny högskola, nytt ämne, nytt alltihop. Och så är väl tanten lite gammal för sånt här – i alla fulla fall känns hjärnan alltså knaperstekt.

Och jag undrar hur detta ska gå…

Första inlämningen på måndag, på tisdag ny ”modul” (dvs nytt kursavsnitt med föresläsningar, läsanvisningar och examinationsuppgifter) på tisdag, på onsdag ska vi ha lämnat in kritik på första uppgiften – och nästa måndag igen ska ännu en omgång uppgifter vara inlämnad. Och så vidare. Pust. Och det är bara den ena kursen.

Nej, här kommer det att krävas studieteknik, känner jag. Överblick, struktur, disciplin. I nämnd ordning, tror jag bestämt. Och det kommer väl – fast just nu känns det obeskrivligt rörigt…

Det som känns konstigast av allt just nu, är att vi läser ”Webbdesign”, men i de första uppgifterna på båda kurserna handlar övningarna om allt UTOM webb. I Digital design ska vi producera bilder för tryckoriginal och i Systemering ska vi användbarhetsanalysera automater på stan. ”Får man välja en webbsida?” frågade en kurskamrat – och fick svaret nej, det gick inte för sig. Hm? På en fysisk föreläsning skulle jag nog ha rynkat pannan och vänt mig till bänkgrannen för att fråga om jag var i rätt sal. Men jag antar att det ger sig det också – så småningom.

Mina kursböcker – för givetvis hade jag missast att beställa böckerna till en av dessa första kurser som nu dragit igång – skickades från Sverige i måndags. Ännu inte dykt upp, men en bra sak med Tyskland är att post delas ut även på lördagar, så jag har en dag till på mig att hoppas. Nästa vecka kommer jag definitivt att behöva dem. Vardagsspänning, minsann…