2015 är slut, men ingenting är färdigt

Nyårsafton igen. Var vi inte här nyss? Det känns som bara härom veckan vi stod på en balkong i Hambur och ringde in 2015 med buller och bång, skumpa och hopp om ett Gott Nytt År. Och lika nyss väntade vi på 2014. Och 2013. Och 2012… Det går fort nu, kan man krasst konstatera. Vi måtte ha väldigt roligt, så fort som tiden går.

Nyårspannacottan puttrar på spisen och nyårsreflektionen i bakhuvudet. Pannacottan är jag ganska säker blir klar i tid – värre är det med reflektionen. 2015 var ett svårt år – och då menar jag svårt som i knepigt. Jag är inte säker på att jag är klok på det ens nu, med facit i hand.

2015 är slut, men ingenting är färdigt. Det får bli min korta nyårsreflektion för i år.

Jag har landat på fötterna efter ett turbulent år. Jag lämnar det med rak rygg, blicken höjd och riktad framåt – men jag gör det med en irriterande känsla av att ingenting egentligen är färdigt.

2015 har varit ett år av uppbrott och förändring; ett år med sin egen milstolpe mitt i, som delat tiden i före flytten och efter. ”Före” hade sin tid, sin berättelse, sina frågor och sin verklighet – men de är alla borta nu, långt borta. Nu är tiden ”efter”, med en ny berättelse, nya frågor och en ny verklighet. Och den berättelsen är inte redo att summeras eller göras bokslut över än. Ingenting av det är färdigt, i något avseende.

Allt flyter, och vi med.

Det känns mycket märkligt. Bokslutet och reflekterandet är ju hela poängen med nyår – och nyår brukar ju vara min favorithögtid just därför. Min högtid. Men det är något jag får finna mig i den här gången, det ofärdiga.

***

Ofärdig blev också den långa reflektionen jag tänkt skriva. Mer än så här blev det inte. Inga nedslag i året som gått, inga tillbakablickar, inga egentliga reflektioner. Pannacottan står klar i kylen, men tiden för att göra ens den minsta ansats till årsbokslut smalt ihop mellan Askungemåsten och plikter, precis som jag anade redan när jag började skriva.

Nåja, vad är väl en reflektion till nyår? Den kan ju vara fruktansvärt tråkig och dötrist och… Well, maybe next year.

(Och det är väl lite symptomatiskt ändå, att reflektionen över det ofärdiga året 2015 blev lika ofärdig den?)

***

Till er alla som läser önskar jag ett gott – och framför allt nytt – år. Må 2016 bli året vi alla längtat efter.

1 comment
  1. Gott nytt år på dig med Jenny!

Lämna ett svar till Michael Sillion Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *