Nej, det här är inte ett självporträtt från i morse – men det illustrerar mycket väl hur jag kände mig, efter de 3-4 timmars sömn jag lyckades skrapa ihop till slut. Och nu? Nu sitter jag här igen. Osoven och märkligt osömnig.

Ni kanske tror att jag ägnat mig åt tupplurar och skönhetssömn under dagen, när nu natten lämnade en del övrigt att önska – men nej. Faktiskt inte. Jag har sysslat med att bringa ordning i det administrativa kaos som vid varje terminsstart uppstår mellan lärplattformarna som Gud glömde och de akademiskt skolade administrativa katastrofer som rattar dem – och det känns faktiskt redan lite bättre. Somligt är fortfarande obegripligt, men jag har åtminstone en illusorisk känsla av överblick. Det får duga så länge.

Dessutom har jag plöjt kurslitteratur som en rasande furie, lämnat textrespons och korrektur till en kompis, vänligt avböjt ett sjangdobelt erbjudande om översättningsuppdrag samt förutspått en logistisk flaskhals i januari 2014.

Och lagat lasagne.

Om jag får säga det själv, tycker jag nog att jag skött mig rätt bra, och förbluffande produktivt, som hålögt insomniamonster. Trots allt, liksom.

***

Bilden, som alltså inte är ett självporträtt, är ett detaljfoto från en graffitivägg i grannskapet. Ifall någon undrade.